Igår åkte jag upp till mina föräldrar och även om de har flyttat sedan jag bodde hos dem, så är det ändå som att komma hem. Att samma möbler, som jag vuxit upp med, står i andra rum på en annan andress spelar ingen som helst roll. Det känns ändå som hemma.
Dessutom bor de kvar på orten där jag växte upp, så våra promenader med lilla fina ulltotten Alice känns alltid som en promenad i barndomens kvarter. Det är fint här, särskilt en solig dag med den blå älven som delar orten i två delar och där den västra kallas "fel sida älven", som Peter LeMarc så riktigt sjunger.
Själv har jag aldrig bott på fel sida älven. Det har däremot både mina föräldrar och mina småsyskon gjort och jag minns hur förvånad jag blev när de köpte huset där. Visserligen var det mindre och därmed bättre anpassat till familjen som var kvar när jag och min storebror flyttade hemifrån, men fel sida älven är ändå fel sida älven, tänkte jag. Det kan jag le åt idag, förstås, men samtidigt känner jag faktiskt fortfarande lite så, för så djupt rotat är det. Lustigt.
Nu ska jag försöka få in en bild från min iPhone till föräldrarnas dator och sedan ut på bloggen. jag kan också försöka lägga ut bilden direkt via mobilen.
Vilken utmaning.
Uppdatering: Om någon vet hur man lägger ut en bild från iPhonen, får ni gärna berätta det för mig, för det går inte att klicka på bildikonen och så hämta den och efter en timme gav jag upp... Men nog finns det bloggare som mer eller mindre alltid bloggar från mobilen och lyckas lägga ut bilder? Eller?
Uppdatering på kvällen: Tack vare Maria och ett visst mått av envishet fick jag till en bild! Tjohoo! Tack, snälla, Maria, för hjälpen, du är en ängel!
13 kommentarer:
Låter finfint :)
Jag känner lika när jag åker till Lidingö, här i Stoclholm.
Skulle aldrig vilja bo där,men oj va det väcker minnen, framförallt med dofter..
Kramar på dig
Hemma är där hjärtat finns ♥
När jag bloggar från telefonen (via Blogger-appen annars går det inte!) trycker jag på kameran om jag vill ta en bild till inlägget. Vill jag ha en bild som redan finns i telefonen trycker jag på symbolen bredvid kameran.
Hoppas du fattar vad jag menar - det är svårt att förklara på ett logiskt sätt utan att skriva en hel roman!!
Kram
Jag har heller aldrig bott i huset där mina föräldrar bor nu, så det känns inte riktigt som "hem", däremot så är det nostalgiskt att gå över älven(även jag gör det alltså...) till den sidan där jag bodde och vandra i de kvarteren.
Jag har aldrig bloggat från mobilen så jag kan tyvärr inte hjälpa dig.
Önskar dig en fin vecka!
Kram
Hej hej!
Har inte blogga via mob men en gång behövde jag maila en bild så då tog jag bilen därifrån.
Go måndag!
Åh, vad fint att ha ett sånt barndoms"område" kvar. Det har inte jag. Mina föräldrar har flyttat så mycket.
Jag tror man måste ha en särskild app för att blogga med bilder från telefonen, som någon skriver ovan. Annars går det inte.
Hej igen! Bredvid bloggandet är en orange liten pil, tryck på den så kommer bloggarna upp. Sitter på rast på jobbet nu så hör av dig igen om du inte fattar då kan jag förklara lite mer detaljerat.
Hej du mest fina, och mest fantastiska.
Jag har varit dålig på att läsa bloggar när jag varit i Thailand, eftersom att tiden är så himla knapp. Jag har läsa alla dina fina inlägg nu. Oj, vad du är underbar!
Stor kram fina Joanna
Vad skönt för er att få vara tillsammans så mycket. Det måste ge lite tröst.
Många varma kramar!
Vad bra att du fått rätt på det!
Skam den som ger sig :D
Kram
Visst är det en härlig känsla, att komma "hem" igen. Så känner jag också, trots att mina föräldrar flyttade från vårt hus i Mariestad till Lidköping ungefär samtidigt som jag flyttade till Göteborg för över 20 år sedan. Dessutom har de bytt ut, i princip hela möblemanget men det är ändå en hemmakänsla.
Kram!
Min blogg hjälper andra till att tycka om sig själva mer =)
Flyttade hem till gamla kvarter, tyvärr var människorna inte desamma längre men trakten är fortfarande underbar :-)
Skicka en kommentar