Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

torsdag 15 mars 2012

Kärlek och syskon



Alla dessa känslor! Jag förstår faktiskt inte på allvar hur ska orka med det här livet och ändå vet jag ju att livet är det mest värdefulla som finns i hela världen och att vi måste ta till vara på varenda sekund av denna fantastiska gåva.

Idag har varit en riktigt tuff dag efter en otroligt jobbig natt full av fruktansvärda mardrömmar. Jag har verkligen trillar ner i ett hål och famlar och famlar i mörkret för att hitta något att hålla mig i och långsamt dra mig mot ljuset igen. Jag måste dit igen. Måste, måste.

En sak som verkligen värmer mitt hjärta är alla varma ord och tankar som jag får från familj och vänner. Den rikedom som det tillför mitt liv går inte att beskriva med ord. Jag hade aldrig klarat det som jag går igenom nu, utan all kärlek och omtanke som finns runt omkring mig.

Jag grät en rejäl skvätt när jag hittade ett fint paket i brevlådan bara sådär. Jag öppnade slentrianmässigt lådan och hajade till när det låg ett stort vitt vadderat kuvert i och inuti det ett vackert inslaget paket. Ett paket? Till mig? Varför det? Jag fyller ju inte år på flera månader?

Men nog var det till mig. Det var till ledsna mig från en underbar och omtänksam bloggvän som tänker på mig och kände att hon ville muntra upp mig. Ledsna jag blev genast mindre ledsen, trots att tårarna strömmade, och jag påmindes ännu en gång om hur värdefullt livet och vännerna är.

Fantastiska, snälla och omtänksamma Anneli, om du bara visste hur mycket dina ord och de fina presenterna betydde för mig. Jag blev så överraskad och så glad att jag bara stirrade och lät ögonen fyllas av tårar. Vi har inte ens träffats IRL och ändå denna fina gest. Vilken underbar människa du är, Anneli. Och dig känner jag - varmt tack för det.

Tänk vilken värld vi haft om det var alla människor var emot varandra. Vilken lycka! Då skulle vi hoppa och skutta på jorden istället för att kriga och bråka. Då skulle vi bära varandras bördor och kramas istället för att slåss. Den världen hade jag tyckt mycket om.

Jag blir också väldigt varm om hjärtat när människor omkring mig delar med sig av sina egna erfarenheter och sina egna sorger genom kommentarer och inlägg. Jag är långt ifrån ensam om att ha förlorat ett älskat syskon. Innan det hände mig hade jag ingen aning om hur vanligt det är, men de senaste två veckorna har varit fulla av människor som vet exakt vad jag går igenom.

Det är fruktansvärt att vi delar denna förlust med varandra, men samtidigt är det ett stöd att veta att många tagit sig igenom eländet och kommit ut på andra sidan. Det känns ofattbart nu, men så är det tydligen. De flesta har förlorat syskonen lika plötsligt och oväntat som jag och det är kanske naturligt när det rör sig om yngre människor som det oftast är i vår ålder, men somliga har förlorat syskon efter en lång och hård kamp mot sjukdomar också.

En annan vän berättade att hans bror, precis som min, krockat med sin motorcykel i Thailand, men han avled inte, utan fick istället grava hjärnskador och blir aldrig mer sig lik. Det är också fruktansvärt. Han har förlorat sin bror, men har honom ändå kvar. Samtidigt. Vilken fasansfull paradox.

Alla dessa fina och älskade syskon som lämnat oss alldeles för tidigt. Hur kunde det bli så i livet? Jag hade ingen aning om att de var så många och det gör ont i mitt hjärta att det är så.

Inte heller kunde jag ana hur mycket värme som ryms i mina medmänniskor och hur generöst ni delar med er av tankar, ord och kärlek.  Kärlek, oavsett om det är syskonkärlek, vänskap eller annan kärlek, är det som får oss att bli goda människor och orka med livet när det är som jobbigast.

Det är tur att även den ljusa sidan finns, när den mörka är så hotfullt tung.

8 kommentarer:

Maria sa...

Fram för fler Anneliar i världen ♥

LillaTuss sa...

Det är så lite som behövs för att lyfta upp en när man ramlar. Jag går en tung natt till mötes men har krafter nog att skicka varma kramar ♥

Andra intryck sa...

Vilken fantastisk gåva!

Anna sa...

Härligt med såna vänner!
Sänder dig en kraaaaaam ♥

Fröken Kråknäs på vift sa...

Det finns så oerhört mycket kärlek bland oss människor. Den ligger bara där och väntar för att få en möjlighet att sprida sig. Ibland ligger den dold djupt inne i någon och ibland ligger den så nära ytan att den smittar av sig hela tiden.

Det gläder mig så mycket att ni får kärlek av olika slag nu när ni verkligen behöver det.

Jag kan inte på något vis sätta mig in din stora sorg eftersom jag aldrig haft några syskon. Däremot så känner jag så mycket med dig trots att vi aldrig träffats.

Kram Katarina

Shamrock sa...

Härligt med såna bloggvänner. Kram

Mikaela sa...

Jag har inte varit inne på din blogg på länge då det har varit mycket att göra med bokmanus och skola. Men jag vill ändå säga att jag tänker på dig och din familj! Sorgen och saknaden kommer ta tid och man måste låta den ta tid. Annars kommer den ikapp så småningom iallfall.
Jag önskar att er sorg blir lättare att bära så småningom och att ni minns din bror med glädje.
Ta hand om dig!
kramar mikaela

Anneli Stålberg sa...

Åh det var verkligen det lilla! En liten uppmuntran i allt det svåra. Mina tankar är hos dig och de dina varje dag.

Många varma kramar!