För många år sedan planterade jag krokuslökar mellan buskarna ut mot gatan. Jag tänkte att de skulle lysa upp fint i väntan på att buskarna skulle få sina gröna blad. Jodå, tanken var god.
Problemet är bara att buskarna har vuxit sig så yviga att de arma så blommorna knappt syns. Man kommer nämligen inte ens in med gräsklipparen där, så gräset är väldigt högt, även om det så här års mest ligger ner, och där kämpar de små krokusarna sig fram.
Det är ju ganska spännande att trädgården under årens lopp ordnar sig själv som den vill. Jag tänkte en sak, medan den tänkte en annan.
Trädgården vann.
7 kommentarer:
Hej älskade vän! Jösses vilka fina bilder från biltvätten! Hoppas du mår någorlunda. Jag njuter av våren och scrappandet och tänker på dig, ofta. Massor med pussar och kramar <3
Mm, detta med växtrikets egna lagar. Jag har inte gröna fingrar, och det är väl lika bra. För jag klara inte av en vinnande buske *S*
Stor kram du fina!
Precis så ska en trevlig trädgård se ut!
Det är härligt med att man inte heller kan styra över trädgården.
Ha en fin dag!
Det är lite det som är charmen med en trädgård, att den lever sitt egna lilla liv också. *kram*
Det ska inte vara FÖR perfekt och det är väl fantastiskt att naturen ordnar det själv. Med skydd av buskarna kanske blommorna blommar längre
Fint är det ändå! Ungefär som då forsythian blommar på bar kvist!
Skicka en kommentar