Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

lördag 17 mars 2012

Dansuppvisning piggar upp


Det blev en ljus och fin dag igår och även om den innehöll många tårar, så var kärleken det som allra mest genomsyrade dagen. På kvällen lyssnade jag på favoritlåtar jättehögt, drack vin och valde att fokusera på och känna tacksamhet över vad livet ger - inte vad det tar. Det kändes som en fin avrundning och nu bär jag för alltid min älskade storebror i mitt hjärta ...

Livet måste börja gå tillbaka till det vanliga, även om det aldrig blir sig helt likt igen. Jag vet att det måste bli så och jag vet också att min bror hade velat det. Det betyder inte att vi glömmer bort honom, för det gör vi aldrig någonsin. Varje dag kommer han att finnas i mina tankar, men förhoppningsvis kan jag så småningom se bilder av honom, tänka på honom och prata om honom utan att börja gråta. Så småningom hoppas jag att det blir så ...

Den mest akuta tiden har jag tagit mig igenom tack vare familjen och vännerna, både IRL och här i sajberspejs. Ni har alla gett mig och resten av familjen ett fantastiskt stöd och det har betytt väldigt mycket. All kärlek och omtanke som finns i världen har överväldigat mig många gånger och mitt hjärta blir varmt när jag tänker på allt som jag fått ta del av under de senaste veckorna. Så fint av er alla - mitt allra varmaste och djupaste tack. Ni är guld värda, allihop.

Idag har Kulturskolan i Kungsbacka Öppet Hus och för att locka andra pojkar att börjar dansa ska sonen och hans dansgrupp visa upp sig i eftermiddag. Bilden ovan är hämtad från föreställningen i maj förra året och hela publiken jublade entusiastiskt när våra fina killar kom in i finkläder och dansade till Hello Dolly av Louis Armstrong med varsin käpp. En enorm publiksuccé!

Sådant behöver jag idag. Dans är glädje.

14 kommentarer:

Desirée sa...

Skickar dig massor av glädjekramar <3

Susanne sa...

Här kommer massa bamsiga kramar <3

LillaTuss sa...

Glädjen och skratten utesluter inte sorgen och saknaden... men den blir lite lättare att bära

Kram ♥

Åsa sa...

Kram fina människa..det kommer bli bättre...sakta men säkert <3
Stor kramis Åsa

Anonym sa...

Tiden laker alla sar, men minnen av dem man alskar forsvinner aldrig. Stor kram till en fin Joanna <3

Marina sa...

Hoppas dansuppvisningen gick bra!

RackarTuss sa...

Ja du...
Ibland krävs det inte så mycket för att bli glad, bland mer.

Jeanette sa...

Sjävklart läker såren med tiden, men ärren finns alltid kvar.
Min pappa dog för snart 14 år sedan och självklart minskade smärtan med tiden. Men det går inte en endaste dag utan att jag tänker på honom, och saknar honom. Jag gråter till och med ibland vid vissa starka minnen, t ex vårt sista möte som vi kanske trodde var sista mötet, men var inte säkra. Men vardagen kommer att kännas lättare, låt känslorna ha sin tid.
Kramar

Linas drake sa...

Dansuppvisning låter härligt! Bra, tror jag, att ibland välja att fokusera på lättare saker, när det tunga är för nära.

Hoppas du får en riktigt bra fortsatt helg och tack för dina rader på min sida.
Kram!

Anneli Stålberg sa...

Vad härlig att få uppleva lite dans! Min äldsta son dansade för några år sedan och han var så duktig. Alla mina barn gillar att dansa, det är så roligt!

Många styrkekramar!

Åsa Hellberg sa...

Jag tänker att man får låta sorgen vara randig, att det är okej. Det verkar som om du känner det, att du inte lägger en massa krav på hur sorgen ska vara.
Det är fint.
Kram Åsa

Mona sa...

När jag blev hämtad på flygplatsen i fredags kväll av Ann (Dennis mamma) berättade hon om hur vackert det varit på Fredriks begravning. När hon sedan sa att de spelade My Way blev jag alldeles iskall....Jag hade tänt ett ljus för Fredrik och hans familj i Spanien och kl 10,55 spelade de nämligen My Way på radion och jag nynnade med och fick en märklig känsla..en ledsam, men ändå skön på något sätt. Visst är det märkligt?!
Jag var hos Fredrik på lördag och sa hej, och såg alla de vackra blommorna. Så fridfullt vackert det var!
Massor av kramar
/Mona

Joanna Björkqvist sa...

Tack så mycket, allihop, för fina kommentarer. Åsas blev ju ett helt inlägg! :)

Och tusen tack, Mona, för att du berättade detta fina!!!! Massor av kramar till dig!!!!

Cia! sa...

hej, joanna!
om inte dina syskon redan berättat, så vill jag gärna göra det - om de redan har berättat, så tål det att höras en gång till...

dennis åkte in till "rock city" i patong i fredags kväll (thailändsk tid) och där spelades både "my way" och "don't cry". pratade med honom när han kommit tillbaka till karon och han trodde inte att det var sant när jag berättade om era 2 låtval till solosången i kyrkan.

det är så skönt att veta att fredde var med dennis i hans sorg och mona i hennes, oavsett vart i världen de befann sig just då...

det är helt fantastiskt och underbart. jag blir varm i hela hjärtat när jag tänker på det.

du vet ju redan att han sedan tidigare att är med oss...

KÄRLEK FÖR ALLTID!!!
♥ ♥ ♥