Dansuppvisning piggar upp

Det blev en ljus och fin dag igår och även om den innehöll många tårar, så var kärleken det som allra mest genomsyrade dagen. På kvällen lyssnade jag på favoritlåtar jättehögt, drack vin och valde att fokusera på och känna tacksamhet över vad livet ger - inte vad det tar. Det kändes som en fin avrundning och nu bär jag för alltid min älskade storebror i mitt hjärta ...

Livet måste börja gå tillbaka till det vanliga, även om det aldrig blir sig helt likt igen. Jag vet att det måste bli så och jag vet också att min bror hade velat det. Det betyder inte att vi glömmer bort honom, för det gör vi aldrig någonsin. Varje dag kommer han att finnas i mina tankar, men förhoppningsvis kan jag så småningom se bilder av honom, tänka på honom och prata om honom utan att börja gråta. Så småningom hoppas jag att det blir så ...

Den mest akuta tiden har jag tagit mig igenom tack vare familjen och vännerna, både IRL och här i sajberspejs. Ni har alla gett mig och resten av familjen ett fantastiskt stöd och det har betytt väldigt mycket. All kärlek och omtanke som finns i världen har överväldigat mig många gånger och mitt hjärta blir varmt när jag tänker på allt som jag fått ta del av under de senaste veckorna. Så fint av er alla - mitt allra varmaste och djupaste tack. Ni är guld värda, allihop.

Idag har Kulturskolan i Kungsbacka Öppet Hus och för att locka andra pojkar att börjar dansa ska sonen och hans dansgrupp visa upp sig i eftermiddag. Bilden ovan är hämtad från föreställningen i maj förra året och hela publiken jublade entusiastiskt när våra fina killar kom in i finkläder och dansade till Hello Dolly av Louis Armstrong med varsin käpp. En enorm publiksuccé!

Sådant behöver jag idag. Dans är glädje.