Tjoho! Äntligen vindsurfing!

Vi var tvungna att lämna hotellet redan klockan 10 så det blev en snabb frukost och en minst lika snabb packning och sedan befann vi oss på vägarna ännu en gång. Den här gången var vårt första mål ett märkligt hus i Mount Best, där en vindsurfare bor, och därefter var planen att käre maken äntligen skulle få vindsurfa lite i Sandy Point.

Landskapet på väg till det märkliga huset var helt fantastiskt vackert, men otroliga gräsbeklädda kullar, där kor i sakta mak och gick och betade, men vägen dit var både mycket slingrig och dammig och mot slutet rent av skräckinjagande.

Vi åkte och åkte och tyckte att vi borde vara framme för länge sedan, men det tog längre tid än vi trodde, eftersom vägen var så lurig. Till slut såg vi i alla fall huset och det låg verkligen mitt i skogen och såg precis så egendomligt ut som vi hört att det skulle göra.

Den sista vägsnutten till huset var en ren mardröm och alla i bilen höll andan för att vi skulle komma fram hela. Som det ofta är på små ensliga vägar, så hade det bildats två hjulspår på den smala vägen där bilarnas hjul brukar åka. Problemet var bara att på grund av kraftigt regn hade den ena sidan sjunkit ungefär 30 cm och det betydde att bilen skull fastnat med hela underredet på mittpartiet om man inte istället försökte köra med ena hjulparet på just mittpartiet. Det låter ju lätt som en plätt och hade säkert varit det också, om det inte hade varit enorma buskar på ena sidan och ett stup på andra. Vilken sida vi än valde var resultatet rysligt.

Käre maken, den arme föraren, valde förstås att köra nära buskarna och det betydde att bilen blev alldeles repig på ena sidan, men vi överlevde i alla fall. Jag stönade högt när jag insåg att vi dessutom skulle åka där ytterligare två gånger…

Mannen som bor där har byggt huset själv och visade sig vara en väldigt spännande person. Han har skrivit flera böcker, bland annat en kokbok som jag fick i present av honom, och är vegetarian. 

Dessutom har huset sitt eget vatten, värms upp helt av solenergi och istället för ett traditionellt kylskåp har han satt in en egen termostat i en enorm frys, för att det är mer ekonomiskt och bättre rent kylmässigt.

När mannen packat sin bil full med vindsurfingutrustning och en nyutexaminerad kille från Kazakstan, som tillfälligt bor hos honom och hjälper honom med trädgården, åkta vi mot Sandy Point i underbart solväder och modesta 20 grader. En perfekt stranddag för oss alla, men av olika skäl.

På väg ner mot stranden såg dottern och maken, som satt på höger sida i bilen, en livs levande vild känguru och de var så glada över detta, men hann inte fånga den på bild innan den hade hoppat vidare på in i skogen.

Vi smörjde in oss ordentligt och tillbringade eftermiddagen vid en liten kil med havsvatten som bildats. Det var grunt så vattnet var riktigt varmt och skönt. Om man gick i tio minuter kunde man njuta av öppet hav, men vi har sett så mycket öppet hav och hoppat i så många vilda vågor att vi tyckte att det var riktigt skönt att få ett lugnt vatten att bada i som omväxling. Mitt fotspår har aldriv varit så sandigt och vackert, tycker jag.

Maken surfade i flera timmar, så barnen hann tröttna på att bada och började spela Nintendo DS istället under varsin handduk. Efter ett tag blev det dessutom lite väl kyligt för att vara ute, så den sista dryga halvtimme tillbringade vi faktiskt i den varma sköna bilen i väntan på att surfaren skulle ge upp dagens tur på vattnet.

Middagen vi bjöds på när vi kom hem var helt fantastiskt god och jag var så glad över att jag för en gång skull inte alls var en krånglig matgäst, utan tvärtom av samma sort som kocken själv, som inte heller äter kött. Vi fick stekt haloumi, en krämig sallad full av olika grönsaker och en lindgryta med tomat och yoghurt. Det var riktigt, riktigt gott, men barnen tyckte förstås att det var en smula märkligt och var glada över att vi hade med bröd och nachoschips med oss att förstärka middagen med.

I skymningen kom faktiskt en känguru och hoppade in på tomten, men otruligt nog hann inte heller den fångas på bild. Medan maken letade efter den med kameran i högsta hugg på baksidan av tomten, såg jag och dottern en wombat på framsidan, men fånigt nog kunde inte heller den fångas på bild, eftersom kameran var upptagen på andra sidan huset. Men vi får bevara djuren på näthinnan istället.

På kvällen riggade vår värd en enorm filmduk och visade en naturfilm, som var helt otroligt vacker, men som vanligt var det ett och annat ulligt, gulligt djur som blev uppätet av ett större, farligt djur, så barnen fick blunda en hel del…

Vi somnade gott i våra sängar och lite lustigt var det att det var en vägg mellan vårt och barnens rum, men ändå nästan en meter som saknade vägg. Det såg ut ungefär som på en del offentliga toaletter, där skiljeväggarna inte ens är två meter och den sista delen mot taket är borta.

Till två andra rum finns enbart draperier, så öppen planlösning är det minsta man kan säga om detta ovanliga och spännande hus. Om ni vill kika mer på denna spännande man kommer här en länk till hans hemsida.

http://mtbest.net/solar_house_tour.html