Den sista heldagen i underbara Australien blev riktigt solig och mycket trevlig. Så fort vi ätit frukost begav vi oss till Mosman Beach norr om Sydney och det visade sig vara en härligt lugn strand utan vilda vågor som omväxling. Det var dessutom en båthamn, så det såg väldigt mysigt ut med alla båtar som låg där.

Vi åkte dit för att fira en nybliven 45-åring och när vi såg alla ballonger i ett av träden trodde vi att vi hade kommit till rätt grupp av människor, men det visade sig att det var minst fyra stora kalas på stranden denna dag, så det var inte alldeles lätt att hitta rätt folksamling.

Vattnet var otroligt klart och säkert var det 28 grader, så vi kunde ligga i och guppa hur länge som helst. Solen sken från en molnfri himmel, så vi var väldigt noga med att smörja in oss med hög solskyddsfaktor och senare på kvällen kunde vi konstatera att vi gjort en bra jobb.

Vi åt en härlig lunch i skuggan under de både höga och breda träden och som vanligt smakar alltid maten extra gott när man äter den utomhus. En kookaburra tyckte att en bulle som självaste födelsedagsbarnet just skulle ta en tugga av såg så oemotståndlig ut att han dök rakt på den och slet den ur hans hand. På bilden kan ni se att han fortfarande är kladdig om munnen efter sin fräcka kupp!

Efter några timmar blev vi hembjudna till födelsedagsbarnet på en kopp kaffe och där fick vi också se deras nya fullständigt gigantiska TV på 60 inches. Precis hur stor som helst och dessutom funkade den ihop med datorn, så man kunde se bildspel på de egna bilderna och kolla på videor på youtube. Grymt.

Han hade dessutom flera coola konstverk där hemma och detta var en av mina favoriter. En gubbe gjord i lera ska hoppa ner i en tunna som står på golvet och den är inte större än en burk för tandpetare. Från den tunnan går en stålpinne i en lite välvd variant upp och så står gubben en och en halv meter ovanför och tittar förskrämt ner i tunnan och funderar över om han ska våga hoppa. Läckert.

När vi ändå var i närheten passade vi på att åka en sväng till Operahuset, för det låg endast tio minuter från bostaden. Det betydde dock inte alls att det tog tio minuter att se det, för det var helt galet mycket folk i Sydney och massor av gator var avspärrade på grund av någon sorts festival. Det var fullt av poliser överallt och vi åkte runt, runt för att hitta en parkeringsplats. Märkligt nog var de flesta p-huset stängda, för de är de alltid på lördagar och söndagar, så det gällde att hitta en ledig plats på gatan.


Till slut lyckades vi med det konststycket och gick med raska kliv mot Operahuset och det är verkligen en fantastisk byggnad. Dottern lyckades dessutom hitta bevis på den svenska inblandningen i det hela och det var lite kul. Vi såg också Harbour Bridge och man kan faktiskt gå en guidad tur på tre timmar längs hela bron. Alldeles för läskigt för oss och dessutom kostar det över 1 000 kronor per person. Om ni tittar noga på bilden, så ser ni en massa våghalsiga människor högst upp på bron.

Klockan hade passerat 20 när vi äntligen återvände hem för den sista middagen för den här gången med våra vänner. Vi började med bubbelvin och tre dipper med riskex i två olika smaker och gick sedan raskt på middagen, som var en utsökt fisklasagne och krämigare mat får man verkligen leta efter. Det var supergott och tjusigt.

En tidigare utbytesstudent kom också och sov över och han gjorde en klassisk kinesisk efterrätt till oss alla. Det var en söt och klar soppa med ingefära och i den simmade tre bollar, som bestod av ett skal av rispuder och det var alldeles mjukt och inuti fanns en boll av jordnötssmör. Något av det mest annorlunda jag ätit, men ändå gott och lagom sött.

Först framåt halv två kunde vi förmå oss att lägga oss, för sista gången i detta vackra land på den här resan. Vi har haft en underbar resa och intressant nog ska det nu regna i fyra dagar. Jag är helt säker på att det är för min skull, för annars hade det känts alldeles för jobbigt att åka hem igen. Tur att jag har så fina vänner och en så fin familj där hemma, som tycker att det ska bli trevligt att ha mig och resten av familjen på samma sida av jorden igen.

Snart lämnar vi Edward Street, men jag tror att vi kommer tillbaka en vacker dag. Igen.