Stekhet dag i bil och Albury

Oj, vilken resa det blev till Albury. Som allra högst var vi hela 740 meter över havet och som varmast hade vi 37 grader. Vi stannade till i Merino för att äta lunch på Subway, som vi alla gillar, och när vi klev ur bilen var vi beredda på värmen, för vi hade sett på termometern i bilen att det var kroppstemperaturvarmt ute, men ändå blev det något av en chock att kliva ur den skönt AC-tempererade bilen och ut i stekande hetta där vinden stod helt stilla.

Alldeles vid restaurangen finns ett fullständigt gigantiskt får och i anslutning till fåret finns en souvenirbutik där man kan köpa allt möjligt med just får. Vi nöjde oss med att ta några bilder, för det är redan trångt i resväskorna.

Mätta och glada begav vi oss efter lunchen vidare mot Albury, där käre maken bokat hotellrum inför natten. Vi bytte förare, så de följande nästan 40 milen körde jag. I början är det alltid ovant att köra på vad som känns som fel sida av vägen och det dessutom i en bil jag aldrig kört förut. Jag började så klart med att sätta på vindrutetorkarna i stället för blinkersen så fort jag skulle ut på vägen, för allt är spegelvänt och helt omöjligt att komma ihåg i början.

Det varnades för kängurur längs hela vägen och vi såg faktiskt tre ihjälkörda fina kängurur ligga i onaturliga ställningar på vägrenen. Så oerhört sorgligt!

Resan gick i alla fall bra och vi hittade, tack vare GPS:en lätt fram till hotellet. Det var fortfarande lika stekhett som det varit på dagen när vi klev ur bilen framåt 18-tiden och vi undrade på allvar hur folk överlever i denna värme och framför allt hur vi skulle stå ut i ungefär 15 timmar innan vi skulle dra vidare mot Melbourne.

Efter lite trixande fick vi igång AC:n på rummet och då tog vi bilen för att se om det möjligen kunde finnas någon butik att stärka upp den frukost som fanns i rummet. I kylskåpet fanns några skivor vitt bröd, smör och lite mjölk och juice. Det tyckte vi var väl påvert.

Tursamt nog var en enorm matbutik i närheten öppen så vi köpte ost och yoghurt, men kostade även på oss chips och ostringar. Alldeles bredvid låg ett litet systembolag och där passade vi på att köpa färdigblandade GT på burk. Det såg för kul ut, men var inte riktigt lika gott som att mixa sin egen och toppa med lime.

Senare på kvällen gick vi ut för att äta något. Vi hittade en pizzeria, som var öppen trots att det var nyårsdagen och det visade sig vara riktigt goda pizzor de serverade där. Jag och dottern delade på en med champinjoner medan pojkarna slog till med en Meat lovers, som precis som namnet antyder, var full av olika sorters kött.

På väg tillbaka till hotellet såg vi ett gigantiskt hus där det stod SS&A Club och det tyckte käre maken var så spännande att han tyckte att vi alla skulle gå in och kika. Om vi fyllde i ett medlemskort var vi välkomna, så det gjorde vi förstås. Hela lokalen var uppdelad i olika stora avdelningar och alltihop påminde om Stenafärjorna som går till Danmark. I en av sektionerna stod två artister och sjöng en countrylåt medan tre gästande kvinnor dansade linedance på dansgolvet. Lite längre bort spelade massor av folk på enarmade banditer. På flera olika platser fanns mindre barer, där det var gott om folk som drack drinkar och pratade och det fanns även flera större restauranger både inomhus och utomhus, där det var gott om ätande gäster.

SS&A Club betyder Soldiers, Sailors and Airmen’s club och på väggarna hängde tavlor över forntidens hjältar och nya direktörer i klubben. Idag var dock alla välkomna, så vi antog att club-konceptet mest är ett sätt att få tillstånd för att ha spelverksamhet av olika slag. Vattenfallet på bilden porlade utanför byggnaden.

När vi kom tillbaka till hotellrummet kändes det som att vi hade flyttat in på ett zoo, för det var en gräshoppa, en kackerlacka och en stor spindel på besök i rummet och fortfarande var det stekande varmt.

Otroligt nog lyckades vi somna till slut och sov gott hela natten, trots att vi visste att det när som helst kunde komma en kackerlacka krypande över ansiktet…