Vi valde bort hotellfrukosten, som kostade fascinerande 28 dollar per person, alltså ungefär 190 kronor, och åkte istället till en frukostrestaurang på andra sidan kvarteret; Subway. Det är ett pålitligt ställe och totalt gick frukosten för hela familjen på 24:50 och då hade vi ändå dubblat storleken på makens macka och lagt till varsin chokladmjölk till barnen istället för juicen som egentligen ingick i paketet. Betydligt rimligare pris, för jag skulle vilja påstå att det är omöjligt att äta så mycket klockan 8.30 på morgonen att man har en chans att komma upp i 190 spänn.
Innan vi lämnade Melbourne åkte vi till ett Quiksilver Outlet i utkanten av stan, för inte räcker det med att besöka några av deras affären här och var i Australien för det hade vi redan gjort. I den här butiken var det 50-70 % rea på allt och det resulterade i en hel del t-shirtar till maken, en keps till sonen och två par byxor till dottern och dessa visade sig vara ett lyckokast senare på dagen.
Efter den lyckade shoppingen styrde vi kosan mot Phillip Island som ligger längst ner i Australien och det var i princip raksträcka hela vägen. Hotellet låg längs stora leden i Cowes och visade sig vara riktigt mysigt med pool och fräscha rum som doftade av klorin.
Vi tog en promenad ner mot centrum och havet och till skillnad mot Albury för bara två dagar sedan var det både blåsigt och kyligt. Eftersom det dessutom var lite molnigt drog vi koftor och munkjackor tätare om oss när vi satt på uteserveringen och åt fisk, hamburgare och pommes frites. Pommes fritesen fanns att få i tre olika storlekar och eftersom alla utom jag, mina ingick redan i Fish’n’chipsmålet jag beställt, skulle dela på en laddning fick det bli en large.
Jo, den var verkligen large. Vi konstaterade att det absolut hade räckt med en medium och troligen till och med en small. Den var galet stor och trots att alla var hungriga, för klockan hade med råge passerat 14 och det var fem timmar sedan frukosten, så var det omöjligt att äta mer än knappt hälften.
Havet var fantastiskt vackert och alldeles grönt. Vi funderade en stund på att gå tillbaka och hämta badkläder, men det var kyligt och klockan närmade sig raskt 16, så vi gick till den lokala matbutiken, som var fullständigt gigantisk och alldeles full av folk, och köpte mat till kvällen och morgonen därpå istället.
På kvällen tog vi på oss alla kläder vi hade ungefär och begav oss mot Pingvinparaden. Det var bara 17 grader innan solen hade gått ner och vi förstod att det bara skulle bli kallare, så det var dubbla tröjor, munkjackor och vindtäta jackor som gällde. Som tur var hade vi tidigare på dagen köpt långbyxor till dottern och det var för väl, för hennes leggings hade verkligen inte räckt till.
Skylten som varnade för pingviner när vi närmade oss parkeringen tyckte vi var otroligt charmig, för det ser man minsann inte särskilt ofta.
Vi fick en bra plats på läktaren och när vi passerade entrén stod det att pingvinerna kvällen före anlänt klockan 21.04 och det var två timmar kvar till dess när vi kom. Vi hade med oss handdukar att sitta på och en fodrad filt som vi lade över benen på oss alla fyra och så trängde vi ihop oss allt vad vi kunde. Det var säkert tre tusen i publiken och vi var absolut bland de allra bäst klädda. Det fanns de arma stackare som satt i timmar med bara en t-shirt och shorts i enorm blåst och mellan 13 och 15 grader. Iskallt är ordet.
En guide berättade att pingvinerna befinner sig ute till havs i tre-fyra dagar och sedan kommer de in till stranden i skymningen och återvänder till sina hem. För att inte rovfåglar ska se dem så tydligt måste de vänta tills solen gått ner, för annars syns deras mörka ryggar alltför väl mot sanden.
Vi höll på att svimma när de äntligen dök upp! De var så söta! Otroligt gulliga när de vankade fram på stranden! Visserligen började det bli lite väl mörkt, men vi såg dem ändå tydligt, trots att de var ett trettiotal meter bort. Den sorten som finns här är världens minsta pingvinsort och vi såg nog ungefär 200 komma på parad i olika omgångar. När vi lämnade stranden och läktaren och gick tillbaka mot entrén var det pingviner överallt längs den avgränsade gången. Om vi hade sett dem på håll förut var de nu endast en decimeter ifrån oss. Helt bedårande söta var de och pep så sött att man bara ville gosa med dem!
För att inte störa djurens naturliga beteende, det är trots allt inga djurparksdjur, utan vilda pingviner som helt enkelt återvänder till sina hem, som guiden uttryckte det, råder totalt fotoförbud. Synd, tycker förstås jag, som älskar att fotografera, men jag respekterade naturligtvis förbudet, men det kan jag inte säga om alla andra. Irriterande nog fotograferades det här och var trots att det fanns vakter som sa till lite överallt. Vi fick inte ens fotografera varandra på läktaren två timmar innan pingvinerna kom, för de drog en skarp gräns direkt.
I brist på bilder fick barnen varsin liten mjuk pingvin i present, för om man inte har bilder som minne kan ett gosedjur funka, tänkte jag.
Paraden tog längre tid än vi tänkt oss, så vi var inte hemma på hotellet förrän 22.30, men då var vi hungriga och dukade fram riskex och dipp, nyrostad bröd, ost och minsann ett gott vitt vin också.
Vilken härlig dag det blev i kylan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar