Ispromenad i solskenet

Vilken underbar söndag vi fick med strålande sol, som till och med värmde.

Vi passade på att gå en promenad med svärföräldrarna innan det var dags för dem att ge sig av hemåt igen och vi styrde våra steg mot badstranden. Flera människor gick på isen och det ville naturligtvis barnen också prova. Jag blev självklart livrädd och hade ingen lust alls att låta barnen vandra ut, men käre maken och svärfar, som är en mycket van långfärdsskridskoåkare, försäkrade att isen var tjock nog.

På bryggan satt ett par som hörde min oro och de upplyste mig om att en fiskare häromdagen mätt att isen var hela 35 centimeter tjock. Det lugnade mig endast delvis eftersom fjorden är både lång, bred och djup, så jag kunde inte vara säker på exakt var mätningen var gjord.

På darrande ben gick jag i alla fall med resten av familjen ut på havsisen och det var verkligen en magnifik naturupplevelse. Det var otroligt vackert och solen strålade på oss som om det var i mitten på mars och inte slutet på januari.

På bilden sitter sonen på knä, men det ser ut som om han är halvvägs ner i vattnet och bara tanken ger mig rysningar.

Det var med hjärtat i halsgropen som jag gick med myrsteg där ute på den blanka isen mitt på havet, men som tur var gick det fint och alla kom tillbaka med in till land igen och först då kunde jag börja andas i normal takt igen.

Trots att temperaturen låg kring nollstrecket tyckte vi att det var bäst att ta på sig rejält med kläder, så både termobyxor och koftor åkte på. På vägen hem pustade vi alla över värmen och tog av både mössor och vantar och knäppte till och med upp jackan.

Efter vår långpromenad var vi alla hungriga och det smakade väldigt gott med tacos, trots att det var söndag och inte fredag!