Äntligen bokcirkelträff - i ny blus

Äntligen är det dags för mig att få hem alla fina flickorna i bokcirkeln. Eftersom vi är så många som 13 blir det inte speciellt ofta och därför ser jag alltid fram emot det i veckor innan det till slut är dags. Nästa gång de kommer hem till mig är i oktober 2012 och det är så långt i framtiden att jag inte ens kan tänka så abstrakt.

Jag har förstås gjort en del inköp inför kvällen, men vi bjuder ändå alltid på mackor av olika slag, så det blir inget från den högre kockskolan. Det är skönt att slippa laga mat, för med det här konceptet blir det alltid prestigelöst och trevligt.




Brieosten ligger på köksbänken för att mogna lagom till kvällen och en del av godiset har jag redan vågat hälla upp i skålar. Det brukar vara ett uppskattat inslag mitt i allt bokprat och analyser av livet i stort.

Under juluppehållet har vi kunnat välja mellan att läsa en bok av 2010 års nobelpristagare i litteratur Mario Vargas Llosa och en helt valfri bok. Förhoppningsvis får vi en massa bra boktips av varandra under kvällen och dessa kommer att presenteras på bokcirkel.se.

Ikväll kommer även gratistidningen Kungsbacka-Nytt på besök för att skriva om vår trevliga bokcirkel och tidningen sedan distribueras till alla hushåll i Kungsbacka kommun. Eftersom vi är 75 000 invånare lär det bli många som får läsa om oss, så nu gäller det att vi sköter oss extra ordentligt.

Det är inte bara viktigt att sköta sig, utan det är också viktigt att se lite snygg ut, som en av tjejerna som inte kan komma ikväll uttryckte saken, så jag smög iväg till Mimisto, som ligger bara fyra minuters promenad hemifrån. Där hade jag redan innan sett en jättevacker blus, men jag vågade varken prova eller köpa den då, för jag var rädd att den skulle se väl bylsig ut på mig.

När jag kom dit fanns bara L och XL kvar, men den trevliga tjejen som har butiken, tyckte att det skulle bli väl stort på mig, så hon hämtade M från skyltdockan. Jag började med att prova den och tyckte att den var perfekt direkt.

Det är lite svårt att få fram den rätta färgen via bilder, särskilt om de är tagna inomhus, men det är en väldigt varm ton och inte så värst rosa. Dessutom fick jag den så tjusigt inslagen i silkespapper i klar turkos färg, så det känns verkligen som en present till mig själv. Klicka gärna på den lilla bilden här på halsringningen för att se hur fint tyget är och de små spetsdetaljerna. Jag är barnsligt förtjust i spets...

Det är ju kul att ha något litet nytt till våren och som en vindsurfande vän (dock ej min make) sa:

- Kan inte kosta mer än en fena!

Och det är sant, det gjorde den absolut inte.