Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

onsdag 29 februari 2012

Den eviga kärleken



Havet är evigt. Det är samma vatten på vår jord idag som det var när dinosaurierna klampade fram över marken. Jag finner en tröst i det. Liksom havet är kärleken evig.

En omtänksam väninna tyckte vi behövde ta en promenad ner till havet och jag visste att jag borde följa med, trots att jag knappt orkade gå, så jag gjorde det. Vi gick i dimma och gråväder hela vägen, men när vi kom fram till strandkanten exploderade det av ljus. Jag kunde knappt se så starkt sken var det.

Jag tog upp iPhonen för att försöka ta en bild av det och fenomenet syns även på bilden. Det var en riktig explosion av starkt ljus.

Plötsligt försvann dimman och himlen blev klarare än på hela dagen och solens strålar lekte i vattnet och bländade mig. Jag kunde inte låta bli att se det som en hälsning från min storebror.

Hela söndagen satt jag hemma hos mamma och pappa och väntade på ett telefonsamtal som aldrig kom. Jag hoppas in i det sista på att någon skulle ringa från Thailand och säga att ett fruktansvärt misstag hade begåtts. De skulle jublande glada berätta att min bror just klivit in på baren precis som han brukar och allt det där hemska pratet om frontalkrock inte alls var sant.

Men samtalet kom aldrig. Inte heller kom han till Landvetter igår, som han planerat.

Sorgen är fortfarande avgrundsdjup, men jag försöker tänka på de små detaljerna som jag tycker skimrar lite, lite, lite positivt i allt elände. Tragiken i att min bror är borta för alltid är fruktansvärd och ogreppbar, men jag kan ändå känna tacksamhet över att jag slapp vara den som var tvungen att identifiera honom på sjukhuset. Jag hade aldrig klarat att se honom annat än vid liv.

Likaså är jag tacksam över att vi inte hade något outtalat eller ouppklarat mellan oss. Det finns inte ens ett litet sandkorn som skaver, utan vi var goda vänner hela tiden.

Vi slapp också se honom tyna bort av sjukdom och bli allt svagare under plågsamma förhållanden. I våra minnen och tankar kommer han alltid att vara ung, stark och fin.

Vi vet också att han inte behövde lida vid olyckstillfället, för kollisionen var kraftfull och han avled omedelbart. Inte heller behöver vi känna skuld på något sätt för det var hans eget val att åka till Thailand och det som hände var en ren olycka som inte vi kan klandras för. Vi vet dessutom att han var lycklig in i det sista, för det har hans vänner vittnat om.

Jag tänker också på något vackert som min bror sa till mig på min stora, härliga och roliga 40-årsfest, då han blandade snygga B52:or till alla som ville ha:

- Jag är så glad över att se att det har gått så bra för dig, syrran, och att du har så många vänner som tycker om dig.

Älskade storebror, det är jag med. Särskilt nu, för det är de och vår familj som hjälper mig att överleva förlusten av dig.

Jag uppskattar alla kommentarer jag får här på bloggen, mejl som kommer till mig, telefonsamtal, blommor och besök otroligt mycket. Gång på gång läser jag allt varmt som skrivs och det bäddar in min sorg i ett mjukt, vadderat täcke som värmer min själ.

Från djupet av mitt hjärta; tack så ofantligt mycket för att ni tänker på mig och delar min sorg, så att den känns lite, lite lättare att bära.

Även min älskade bror var glad över att jag har er.

18 kommentarer:

Vero sa...

Kram

Unknown sa...

Och här kommer en kram till.

trollmor sa...

Fann dig genom en annan blogg och jag kan förstå din sorg. Jag har också förlorat en bror, ett syskon .
Även fast det har gått många år sedan så tänkar jag ofta på min bror. Tänker på hur det skulle ha varit om han hade funnits .
Stoor kram .

Maria sa...

Jag tror oxå att det var din bror som visade att han finns där uppe och vakar över dig ♥

Ninas skrivarlya sa...

Tårarna sprutar på mig nu. Självklart var det din bror som hälsade till dig. Jag vet att mina föräldrar kommer till mig ibland och hälsar på och det känns alltid lugnande. Hoppas du kan finna en strimma tröst i det du upplevde idag.

Kram!

Anonym sa...

En fin gest från storebror till lillasyster... /Kram

Eva sa...

Hamnade på din blogg genom en annan, skänker dig en varm kram i din sorg. Vad vackert du skriver om syskonskapet, tom så att jag som enträget sagt att vi bara ska ha vår son och inga fler barn, börjar vackla...

Andra intryck sa...

Jag tror också att det var en hälsning från honom.
Tänker på dig i allt det svåra.
Kram

Fröken Kråknäs på vift sa...

Mina allra varmaste tankar finns hos dig. Du skriver så innerligt och kärleksfullt om din bror att jag kan ana den sorg du nu måste känna. Havet måste vara det allra mest underbara ställe att få vara ifred med sina tankar och vilken fantastisk upplevelse du fick vara med om i ljusfenomenet.

Många, många kramar!
Katarina

Susanne P sa...

<3

Marina sa...

Helt säkert en hälsning.

Åsa sa...

Fina du...åååh, tårarna rinner här..
Jag kan inte ens tänka mej hur det känns, eller är just nu eller kommer att vara. Men du skriver så vackert..
Det kommer lättare tider såsmåningom
Kramar Åsa

Malla sa...

Herregud. Jag har missat din sorg. Så fruktansvärt. Jag kan inte ens tänka mig hur ni känner.
Stora, varma kramar från mig!

Duktiga Tjejen sa...

Så vackert skrivet Joanna. Du har så mycket kärlek inom dig och det märks lång väg hur mycket kärlek ni har inom familjen. Jag tänker på dig, du vet. Mycket. Tusen kramar.

According to Annika sa...

Kära fina Joanna. Tack för din kommentar i min blogg. Jag har med fasa och sorg följt dina inlägg om din bror den här veckan och så gärna velat skriva något, men orden bara sviker. Det är så lätt när man identifierar sig med en annan människas panikslagna sorgearbete att dra upp sin egen historia, och jag vill inte vara den personen, jag vill inte komma med "råd" eller "kloka ord" när inga kloka ord finns. Så då blir det att jag skriver ingenting alls trots att jag så gärna vill visa mitt stöd.

Men nu hamnar jag där ändå: Joanna, det finns ingenting som hjälper just nu, det enda man kan göra är att uthärda smärtan på precis vilket sätt som helst. Det kan vara genom att skriva av sig i bloggen, att få dela sin sorg med andra; genom att gå i kyrkan och läsa visdomsord på visitkortsstora lappar och känna att de handlar om en själv, genom att sätta sitt sista hopp till att ett misstag har begåtts, genom att gå ner till vattnet och låta sig omslutas av solljuset - allt det du gör är rätt. Alla sätt är de rätta så länge de inte är destruktiva mot dig själv och de dina.

Och jag tror inte att tiden läker alla sår, men jag vet bara att min allra allra allra närmaste dog för ett år och fem månader sedan och när jag blundar och ser henne framför mig, ser hur jag öppnar ytterdörren och hon står där i sin färgglada kappa och basker och hennes ansikte bara lyser, då kan jag inte låta bli att le. För allt det fantastiska, vidunderliga, allt det ofattbart goda och ljusa hon gav mig under de år jag fick ha henne här hos mig. Så på något sällsamt sätt blir det ändå lättare, på andra fortsätter det att vara lika omöjligt svårt.

Så länge vi älskar och minns finns de kvar, alldeles nära. Det gör inte sorgen mindre brutal, mindre outhärdlig. Men vi har inget val. Det enda vi kan göra är att vara snälla mot oss själva, att acceptera att sorgen tar sig miljoner olika uttryck och att inget av dessa är fel eller onaturligt.

All kärlek i världen till dig och familjen.

Annika

Joanna Björkqvist sa...

Tack, alla ni fina medmänniskor som tar er tid att skriva fina ord till mig - det betyder så oerhört mycket att ni finns för mig. Om och om igen läser jag era kommentarer och hjärtat fylls av värme över att jag inte är ensam i min sorg.

Ett särskilt tack till dig, Annika, som tar dig tid att skriva så klokt och vackert, när du själv är mitt uppe i ditt tunga och svåra liv. Dina ord betyder mycket för mig, eftersom jag alltför väl vet vad du gått och fortfarande går igenom...

Varma, mjuka kramar till er alla!

Lala sa...

Oh Gud, jag börjar gråta när jag läser! Ni verkade ha haft en sån bra relation och som du skrev måste det kännas skönt nu, att ni inte hade något som skavde...Styrkekramar!

Joanna Björkqvist sa...

Tack, snälla Lala... Varm kram för att du är med mig i detta - jag uppskattar alla era kommentarer enormt mycket!