Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

tisdag 21 februari 2012

Natten är dagens mor



Dagens fotoutmaning är At night och nätterna har i många år varit väldigt speciella för mig. Jag har haft sömnproblem av gigantiska mått och fortfarande sover jag mindre än de flesta. Erik Johan Stagnelius skrev en gång "Natten är dagens mor, kaos är granne med Gud"och jag kan bara instämma i dessa insiktsfulla ord.

Det började när jag flyttade hemifrån som 19-åring och snart upptäckte hur kul det var att vara ute och dansa mitt i veckan. Det tog inte lång tid förrän jag var ute på krogen fyra dagar i veckan, onsdag till lördag, och samtidigt jobbade jag som vanligt under veckorna. Jag jobbade också som nöjesreporter och stod i garderoben på krogen på kvällar och nätter, bortsett från mitt vanliga dagjobb. Det betydde att jag var hemma vid 3-tiden på natten och så ringde väckarklockan 5.10 morgonen därpå. Eller rättare sagt ett par timmar senare.

Så där höll jag på i några år.

När jag träffade den man som kom att bli käre maken var jag så sömnrubbad att jag knappt sov alls. Han pluggade på annan ort och jag kunde i lugn och ro leva mitt uppånervända liv under veckorna. När han kom hem var det en enorm stress för mig att ligga stilla i sängen en hel natt. För inte sov jag trots att jag låg där.

Allt började med ett härligt partyliv på nätterna ...
Jag läste en bok som berättade att jag skulle fånga sömntåget och inte lägga mig innan jag verkligen blev trött för att slippa ligga och vända och vrida på mig. Det var viktigt att jag tajmade in rätt tid när ögonlocken började falla ner och gäspningarna kom, för annars skulle jag snart komma in i andra andningen och bli pigg igen.

Resultatet av det experimentet var att jag tog på mig pyjamasen på kvällen, väntade på sömntåget som aldrig kom och sedan duschade, klädde på mig och gick till jobbet, utan att ens ha besökt sängen. Jag insåg att det inte var någon bra idé att förlita sig på tåget (känns det igen, alla SJ-resenärer...?), så jag började lägga mig för att åtminstone vila lite nattetid.

Så där höll jag alltså på. I ett par, tre år, faktiskt. Jag sov kanske fyra timmar på en hel vecka och då aldrig mer än någon halvtimme i taget mitt i natten. Jag var pigg och glad på dagarna, men väldigt irriterad på att jag inte kunde sova, för jag insåg att det knappast kunde vara nyttigt i längden.

Det var det inte heller. Till slut var kroppen så trött att pulsen alltid slog i över 100 slag i minuten, jag hade konstant en grads feber och jag började glömma vem jag sagt vad till. Jag började förstå att jag var tvungen att ta tag i mitt problem och funderade över vad jag skulle kunna göra åt det.

Jag fick en låna en bok av min svärmor och i den stod "ingen sömnlöshet kan motstå femton minuters orörlighet". Jag kände direkt att det var just där mitt problem låg. Jag kunde inte ligga still, utan jag roterade som en propeller hela tiden.

Entusiastisk köpte jag en ny kudde, för det stod också i boken att kudden måste vara perfekt för att ge avlastning och vila för huvudet och så bestämde jag mig för att ligga stilla. Det var sannerligen lättare sagt än gjort. Jösses, vad jag kämpade. Det var ofattbart svårt.

Till slut gick det. Efter ett par veckors träning lyckades jag somna och inte nog med det; jag kunde behålla sömnen också! Tjohoo, jag sov! Vilken lycka! Och ännu lättare att somna blev det ett antal år senare när jag fick min första elmadrass av käre maken.

Fortfarande är jag otroligt rädd om min nattsömn och vill aldrig vila mitt på dagen av rädsla för att rubba min sömnrytm igen. Jag kan heller inte somna sittande på ett flygplan på långresor, så dessa gånger är jag vaken dygnet runt. Jag sover fortfarande rätt många timmar färre per vecka än de flesta jag känner, men idag är sömnen inget problem.

Om jag går på fest räcker det gott och väl med tre-fyra timmars sömn den natten, för bara för att jag lägger mig fyra på morgonen sover jag inte till lunch. Jag vaknar ändå på morgonkvisten och är pigg och glad.

Självklart har jag haft återfall av sömnlöshet och det får jag nog räkna med att ha hela livet. Det längsta återfallet var när barnen var små och sov så dåligt och framför allt så osynkat med varandra. Fortfarande händer det också i perioder att jag somnar hyfsat kring midnatt, men sedan vaknar vid tvåtiden och inte kan somna om. Det är inte kul.

Sover du gott om natten?


10 kommentarer:

Hanna Lans sa...

Åh, en själsfrände! Nej, jag sover inte alls gott. Eller, jag har hittat något slags rytm som gör att jag brukar få nästan fem timmars sömn per natt, halleluja! I många år var jag tvungen att hjälpa till på medicinsk väg för att kunna somna. Det där med att man somnar när man är jättetrött gäller inte mig. När jag hade småbarn sa mina vänner som också hade småbarn, att visst var det jobbigt, men det var så härligt för man somnade ju så snabbt för att man var så utmattad. Själv hann jag aldrig somna om innan sonen skulle ha mat igen. En till två timmars sömn fick jag per natt hans första nio månader. Jag var ett vrak. Nu är det hanterligt, men jag skulle älska att få sova åtta timmar och vakna utvilad.

Marina sa...

jag har inga problem med att sova, däremot behöver jag inte så mycket sömn (fast några fler timmar än 2-3 är ju käckt!). Detta har resulterat i att jag kommer aldrig i säng på kvällarna numer, eftersom jag kan sova till framåt 8 på mornarna, så det blir lite mer nattvak än vanligt, fast å andra sidan gör det inte så mycket, det finns en hel del att roa sig med nattetid också...

Fruntimret sa...

Jag skulle vilja vända på det och säga att natten är dagens barn eller rättare sagt tonåring. Lite nyckfull sådär... ;)

Fin bild!

Duktiga Tjejen sa...

Oj, det var något nytt om dig! Det trodde jag faktiskt inte. Vad skönt att du kan sova nu iallafall, även om sömnlösheten spökar då och då. Sömn är A & O!

Marias Hörna - Njut av livet ♥ sa...

Tack för titten hos mig. Lustigt detta med sömnen. Mitt inlägg idag handlar just om sömnen. Jo jag sover gott...mitt lilla knep om det är svårt att somna är; spikmattan, eller byta säng. Träning och frisk luft gör ju också att jag sover gott. Fast jag sover väldigt mycket och har alltid gjort. Min kropp behöver väl det :) Må gott kram Maria

Joanna Björkqvist sa...

Hanna: Jag funderade också på den medicinska vägen, men jag är alldeles för rädd för läkemedel för det. Småbarnsåren för mig hade kunnat bli ett helt inlägg... Suck... Jag bara fnyser när andra pratar om sina barns dåliga sömn - they know nooothing om dålig sömn! Vi får ta ett snack om det nån gång, för du verkar ha haft det som jag! och jag hade två kids, där den ena inte sov en hel natt de första fyra åren! ;)

Marina: Det är ju så lugnt och skönt den där stunden när alla andra lagt sig och allt är tyst och stilla... Riktigt mysigt att sitta uppe själv då! ;)

Fruntimret: Det var bra sagt!!! Det ska jag lägga på minnet! :)

Duktiga Tjejen: Allt är inte rosenrött skimmer! ;) Man märker inte hur viktig sömnen är förrän den uteblivit ett tag...

Maria: Då måste jag kika in igen hos dig och läsa lite! Spikmatta har jag aldrig testat - låter inte så värst mysigt! ;) Kram!

♥ Carina ♥ sa...

Fy vad det där lät jobbigt! Jag sover för det mesta bra. Har jag svårt att somna brukar jag lägga mig på spikmattan. Det ökar blodflödet, jag blir varm och avslappnad. Jag jobbar ju natt och det vet man ju att det inte är speciellt bra för kroppen och ofta med sömnproblem som följd. Jag hoppas att jag slipper det för jag trivs verkligen med nattjobb :)
Kram

Cissa sa...

Det där med att sova, det har jag nog läst om någonstans...

Jag rubbade också min dygnsrytm som ung. Fast det var jobb som gällde. Jag och min dåvarande jobbade som blådårar för att kunna åka på vår drömresa, ett halvårs bilande genom Europa, så vi jobbade dag och natt och sov tre timmar på morgonkvisten fem dagar i veckan och så var man ju tvungen att festa lite på de lediga dagarna. Sedan började pluggandet på universitetet med allt vad det innebär med dygnet runt pluggande varvat med dygnet runt festande...

Men jag har jobbat mig tillbaka till en hyfsat normal dygnsrytm, numera är det de två minsta som strular till det för mig...

Kvinna i medelålderns tid sa...

Jag måste sova mina timmar och det är de där 8, flera nätter med bara några timmar så kapsejsar hon totalt ;-)

Joanna Björkqvist sa...

Carina: Tappert att jobba natt, tycker jag! Jag skulle inte våga det, för jag tror aldrig jag skulle somna på dagen... Men supertur att det finns människor som vill och kan! Kram!

Cissa: Låter som en kul resa!!!! Vilket äventyr! Kram!

Kvinna i m t: Det är ju självklart superklokt att sova ordentligt! Inte ska du kapsejsa! ;)