Natten är dagens mor

Dagens fotoutmaning är At night och nätterna har i många år varit väldigt speciella för mig. Jag har haft sömnproblem av gigantiska mått och fortfarande sover jag mindre än de flesta. Erik Johan Stagnelius skrev en gång "Natten är dagens mor, kaos är granne med Gud"och jag kan bara instämma i dessa insiktsfulla ord.

Det började när jag flyttade hemifrån som 19-åring och snart upptäckte hur kul det var att vara ute och dansa mitt i veckan. Det tog inte lång tid förrän jag var ute på krogen fyra dagar i veckan, onsdag till lördag, och samtidigt jobbade jag som vanligt under veckorna. Jag jobbade också som nöjesreporter och stod i garderoben på krogen på kvällar och nätter, bortsett från mitt vanliga dagjobb. Det betydde att jag var hemma vid 3-tiden på natten och så ringde väckarklockan 5.10 morgonen därpå. Eller rättare sagt ett par timmar senare.

Så där höll jag på i några år.

När jag träffade den man som kom att bli käre maken var jag så sömnrubbad att jag knappt sov alls. Han pluggade på annan ort och jag kunde i lugn och ro leva mitt uppånervända liv under veckorna. När han kom hem var det en enorm stress för mig att ligga stilla i sängen en hel natt. För inte sov jag trots att jag låg där.

Allt började med ett härligt partyliv på nätterna ...

Jag läste en bok som berättade att jag skulle fånga sömntåget och inte lägga mig innan jag verkligen blev trött för att slippa ligga och vända och vrida på mig. Det var viktigt att jag tajmade in rätt tid när ögonlocken började falla ner och gäspningarna kom, för annars skulle jag snart komma in i andra andningen och bli pigg igen.

Resultatet av det experimentet var att jag tog på mig pyjamasen på kvällen, väntade på sömntåget som aldrig kom och sedan duschade, klädde på mig och gick till jobbet, utan att ens ha besökt sängen. Jag insåg att det inte var någon bra idé att förlita sig på tåget (känns det igen, alla SJ-resenärer...?), så jag började lägga mig för att åtminstone vila lite nattetid.

Så där höll jag alltså på. I ett par, tre år, faktiskt. Jag sov kanske fyra timmar på en hel vecka och då aldrig mer än någon halvtimme i taget mitt i natten. Jag var pigg och glad på dagarna, men väldigt irriterad på att jag inte kunde sova, för jag insåg att det knappast kunde vara nyttigt i längden.

Det var det inte heller. Till slut var kroppen så trött att pulsen alltid slog i över 100 slag i minuten, jag hade konstant en grads feber och jag började glömma vem jag sagt vad till. Jag började förstå att jag var tvungen att ta tag i mitt problem och funderade över vad jag skulle kunna göra åt det.

Jag fick en låna en bok av min svärmor och i den stod "ingen sömnlöshet kan motstå femton minuters orörlighet". Jag kände direkt att det var just där mitt problem låg. Jag kunde inte ligga still, utan jag roterade som en propeller hela tiden.

Entusiastisk köpte jag en ny kudde, för det stod också i boken att kudden måste vara perfekt för att ge avlastning och vila för huvudet och så bestämde jag mig för att ligga stilla. Det var sannerligen lättare sagt än gjort. Jösses, vad jag kämpade. Det var ofattbart svårt.

Till slut gick det. Efter ett par veckors träning lyckades jag somna och inte nog med det; jag kunde behålla sömnen också! Tjohoo, jag sov! Vilken lycka! Och ännu lättare att somna blev det ett antal år senare när jag fick min första elmadrass av käre maken.

Fortfarande är jag otroligt rädd om min nattsömn och vill aldrig vila mitt på dagen av rädsla för att rubba min sömnrytm igen. Jag kan heller inte somna sittande på ett flygplan på långresor, så dessa gånger är jag vaken dygnet runt. Jag sover fortfarande rätt många timmar färre per vecka än de flesta jag känner, men idag är sömnen inget problem.

Om jag går på fest räcker det gott och väl med tre-fyra timmars sömn den natten, för bara för att jag lägger mig fyra på morgonen sover jag inte till lunch. Jag vaknar ändå på morgonkvisten och är pigg och glad.

Självklart har jag haft återfall av sömnlöshet och det får jag nog räkna med att ha hela livet. Det längsta återfallet var när barnen var små och sov så dåligt och framför allt så osynkat med varandra. Fortfarande händer det också i perioder att jag somnar hyfsat kring midnatt, men sedan vaknar vid tvåtiden och inte kan somna om. Det är inte kul.

Sover du gott om natten?