Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

onsdag 8 februari 2012

Mr Tourette, Pelle och jag

iStörd!


Det pratas mycket om iPhone, iPod och iPad i dagens samhälle, men Pelle Sandstrak pratar mer om iStörd. Det är ju på många sätt faktiskt ännu mer intressant och ett talande ord i tiden.

Den blev en fantastisk kväll med Pelle Sandstrak, som använde sig av hela scenens bredd för att trollbinda sin publik. En föreläsningen en onsdagskväll låter kanske inte så himla festligt, men jodå, en föreläsning med Pelle Sandstrak är inte en gammal trist historia där man gäspar lojt i sina stolar, utan man skrattar och blir rörd om vartannat.

När jag kom hem, fortfarande bubblande glad av föreläsningen och av att ha fått prata lite med honom efteråt, frågade tioårige sonen vad jag gjort under kvällen. Jag berättade att jag varit på en "föreläsning med killen som skrev den där boken med måsen och flygplanet på, du vet."

- Aha, Mr Tourette och jag! utbrast han genast initierat.

Såklart han hade koll på det, lille gossen. Så tagen som jag var av boken när jag läste den berättade jag givetvis för alla hur bra den var och även sonen fick tydligen höra ett och annat.

Ända sedan jag hörde talas om Pelle Sandstrak och såg honom på Internet har han fascinerat mig. Jag köpte hans bok Mr Tourette och jag för länge sedan och greps av hans historia. Det började redan i barndomen med tics och ljud och blev mer och mer komplicerat och avancerat med åren. Trots att föräldrarna sökte hjälp tidigt blev situationen bara värre och värre. Till slut bodde Pelle i en bil och levde på revbensspjäll och juice.

Ikväll föreläste han i Kungsbacka och jag fick redan förra året veta att han skulle komma, så jag bokade genast in aftonen och var där i god tid för att få en bra plats. Ett par före detta arbetskompisar till mig var där och den ena av dem såg Pelle berätta sin historia för sjunde gången. Sjunde gången!

Hon hävdade att han berättar lite olika varje gång, men det faktum att föreläsningarna alltid handlar om hur det är att leva med Tourettes syndrom gör att det blir tydligt exakt hur intressant denne man faktiskt är. Jag vet inte många föreläsare som kan locka samma människa sju gånger på samma tema. Imponerande!

Jag hade med mig min bok och bad Pelle signera den efteråt och det gjorde han gärna. När jag bokstaverade mitt förnamn för att han skulle stava rätt sa han spontant:

- Det är lite stört, det!

Min stavning är inte så vanlig varken i Norge eller Sverige och att det var lite stört tog jag efter att ha lyssnat på honom i ett par timmar som en komplimang. Efter att ha hört honom är det inte alls eftersträvansvärt att vara vanlig. Värdig är bättre, tycker han och det är svårt att argumentera emot det.

Vi var några kvinnor som dröjde oss kvar efteråt och han frågade lite om vad vi sysslade med och då slängde jag ur mig att jag är journalist, men att jag också skrivit en en bok, fast en påhittad roman. Det slog mig att Saga Allerlöv är rätt nojig själv, så jag berättade lite kort om henne och hennes skräck över att något ska hända dottern.

Han blev intresserad och ville skriva upp titeln på en lapp, men då sa jag att han gärna kunde få ett visitkort av mig. Under hela tiden stod han på huk på scenen och vi andra på golvet framför honom. Jag letade runt i väskan och hittade ett visitkort.

I samma stund som jag sträckte upp det mot honom såg jag att det var ett kort som jag av någon anledning ritat ett litet hjärta på på baksidan. Just som han ska ta emot det tvekar jag och funderar över vilket som uppfattas som mest konstigt.

Ska jag ångra mig och börja bläddra i väskan efter ett nytt kort trots att han står där med sin utsträckta hand? Eller ska jag helt enkelt lämna över kortet?

Jag bestämde mig för det senare och gav honom kortet. Samtidigt tänkte jag att det säkert är lugnt. Han är ju faktiskt van vid betydligt stolligare saker än så. Ett ritat hjärta är ju dessutom både fint och trevligt att få.

Och helt normal och vanlig vill man ju, som sagt, ändå inte vara.

9 kommentarer:

♥ Carina ♥ sa...

Haha nä det underlättar ju om man är lite störd ;)

Vad roligt det måste vara att få gå på en föreläsning då man läst boken och "fastnat" för den. Låter som en intressan levnadsberättelse :)
Kram

Anneli sa...

Normalt kan vara aningen tråkigt och hjärtan är fina :) Kram!

stoffisen sa...

Oh, jag är så inte "Ipad" Jag vet knappt vad det är, men snart sitter jag väl med en i mitt knä..

Det var längesen jag sa det, men du har en oerhört bra blogg Joanna!

Kram från Stoffe

Marina sa...

Jag har inte hört honom på riktigt, däremot har jag varit på föreläsningar av andra med samma problematik och de har varit sååå bra! Det är så underbart när de bjuder på sig själva och fängslar publiken i flera timmar!

Camilla sa...

Vad kul!
Han uppskattade säkert ditt lilla hjärta :)
Kram!

Skrivarstudio ordOide' sa...

Skratta, skratta! Du är för rolig!vi behöver alla lite fler hjärtan så där spontant!

Joanna Björkqvist sa...

Carina: Japp, det blir lite lättare om man är lite störd! ;) Kram!

Anneli: Håller absolut med dig! Kram!

Stoffisen: Tekniken är alltid spännande! Man kan ju undra vad som kommer härnäst... Tusen tack för dina fina ord om min blogg - så jätteglad jag blir! Kram!

Marina: Verkligen! Vi hade fullt sjå att hänga med i svängarna och det var superintressant hela tiden! :)

Camilla: Lite pinsamt ver det ju, men ändå sött på något vis... Han kanske sitter och undrar vad jag menade egentligen... ;) Kram!

Skrivarstudio: Det är ju ändå rätt så trevligt! :)

Anna-Karin Lundin sa...

Han är fantastiskt rolig! Jag begriper inte hur han kan hålla tråden och minnas vad han sagt under den föreläsning han är mitt uppi. Han föreläser ju en hel del. Han associerar dessutom hur snabbt som helst och stoppar spontant in nya tankar. Skickligt!

Joanna Björkqvist sa...

Anna-Karin: Det är verkligen en makalös man i många avseenden! Vilken upplevelse det var att få se honom live!