Sötaste leende hunden på promenad

Eftersom det är sommarlov vill barnen gärna passa på att vara hos mina föräldrar ett par dagar och de får de så gärna.

Där serveras deras favoritmat varenda dag och det är mestadels sådant som jag själv inte lagar, så det passar mig perfekt. Det är inte lätt för mina barn att växa upp med en mamma som är demivegetarian, för eftersom jag inte äter varken kött eller fågel, så lagar jag helst inte det heller eftersom jag varken kan provsmaka eller äta det.

Det händer att barnen får korv och frysta hamburgare som jag värmer och jag är, enligt barnen rätt grym på att laga köttfärssås både med och utan tacosmak, men i det stora hela är det rätt köttlöst på vårt middagsbord.


Därför njuter barnen desto mer av köttgrotta med kokt potatis, hemtrillade köttbullar med brunsås och mos samt kyckling med sås när de är på besök i mitt barndomshem. Visserligen har mina föräldrar flyttat flera gånger sedan jag själv flyttade hemifrån, men eftersom både de och det mesta av möblemanget är detsamma känns det ändå alltid som att komma hem och därmed är det mitt barndomshem.

Vi dök upp lagom till lunch och efter sonens önskemål hade lilla mormor gjort köttgrotta med kokta ärtor till den i övrigt grönsaksrädde sonen och det uppskattades av alla. Själv fick jag en fin laxpytt med skogschampinjoner, äpple, färsk sparris och andra godsaker tillsammans med kokt färskpotatis och en kalls sås med fetaost i. Helt ljuvligt!

Till efterrätt fick vi en mustig chokladkaka med hemmagjord hallonglass och en varm rödavinbärssås och jag kan säga att det smakade som en dröm. Dessutom var såsen så vackert röd att den nästan var självlysande.

Efter denna överdådiga lunch gick vi en hundpromenad till älven. När jag växte upp gick vi ofta till älven och det känns alltid trevligt och nostalgiskt att ta en tur dit även nu.

Det var inte riktigt lika varmt och tropiskt som det varit de senaste dagarna, men varmt och skönt.

När vi kom hem ville lilla Alice-hunden inte vara ute i värmen längre utan hon gick in i hallen och lade sig och där trivdes hon. Jag tog en hel serie bilder på henne, för där låg hon och log så sött.

Måste vara skönt för någon full av lurvig päls att äntligen få ligga i skuggan en stund.