Fina presenter och så näsan...

Åh, så glada vi blev igår eftermiddags! En av käre makens vindsurfingkompisar hade med sig varsin present till våra barn från hans sambo! Jag höll på att svimma och barnen blev så glada, för äntligen hände det något odelat roligt och dessutom var det minst sagt oväntat.

Förra året var Tina med här på Karpathos och eftersom hon är konstnär tecknade och målade hon varje dag under sin vecka här. Sedan avslutade hon med en imponerande utställning i hotellets foajé innan hon åkte hem. Det var riktigt kul att få se ön utifrån hennes perspektiv.

Djurälskande dottern fick en jättefin bok full av hundar och i den ingår några ark med klistermärken som hon ska använda till hundarna, så de blir toppmodeller. Givetvis blir de bedårande söta och glittriga och det går inte att låta bli att le åt dem.

Bokälskande sonen fick en bok som heter Varulv möter drake och den kommer att bli perfekt vid stranden där hans nya iPod helst inte ska vara på grund av skvättrisken.

Tusen tack, snälla och omtänksamma Tina, för de fina presenterna! Vi blev så uppmuntrade!

Stackars dottern har fortfarande ont i örat och natten till idag vaknade hon av att hon hade ont och då fick hon en ipren till. Hon har inte badat på flera dagar, utan mest suttit och spelat dataspel i huset eller i dungen utanför huset. Idag har hon i alla fall fått bada, men då är det huvud ovan vattenytan som gäller.

En svensk familj som låg bredvid oss igår vid poolen har en dotter som också ofta råkar ut för öronbekymmer på semestern och en läkare hemma i Sverige har sagt att det kan bero på att saltkristaller fastar i öronen och poolen på hotellet har saltvatten, så det kan stämma. Numera sköljer därför sonen alltid öronen med sötvatten från duschen när han har badat, så får vi hoppas att inte också han drabbas.

Men eftersom det hela tiden måste hända något nytt mindre kul har ni arme sonen fått en trasig näsa. Jag trodde inte ens att det var möjligt att trasa till näsan om man inte råkar falla på den eller få en snyting rakt på den, men jodå, det går.

Han badar flera timmar varje dag och har ofta cyklop, men lika ofta badar han utan och jag tror att han då torkar och gnuggar näsan regelbundet. Det har gjort att han nu har ett stort blodigt sår på insidan av en näsvingen och runt om på utsidan är han alldeles räfflig.

Det ser ut som om han har snortat kola och inte druckit cola den senaste veckan.

Herrejösses, säger jag. Finns det inget slut på alla åkommor? Å andra sidan har ingen slagit ihjäl sig eller drunknat ännu, så fortfarande kan allt hända. Detta kanske bara är en smygstart på det verkliga eländet?

Nej, det får vi inte tro, utan vi får glädja oss åt det vi kan och den listan är ju faktiskt lång. Framför allt känns det kul att våra svenska vänner har anslutit, för tillsammans är man mindre ensam, för att härma en boktitel. Vi fick en trevlig kväll i hotellets restaurang i går kväll och det var trevligt att få ses igen.

Dessutom skiner solen varenda dag och det är en lyx som en solutsvulten svenska som jag verkligen uppskattar.

Nu ska jag och den andra surffrun, som brukar stanna kvar på hotellet med oss medan våra män vindsurfar, kämpa ihop vid poolen. Och inget elände ska drabba någon av oss…