När vi var på GöteborgsOperan i lördags gick vi genom Nordstan på väg till parkeringshuset och då fick jag syn på underbara kappor på Desigual. Jag pekade ivrigt på dem och förklarade hur enormt vackra de var och det är de verkligen, för de ser ut som riktiga konstverk.
Jag höll bokstavligen på att svimma när käraste maken igår kom hem med en påse från Desigual. Alldeles tårögd öppnade jag den förslutna påsen och där låg den. Den färggladaste och finaste kappa man över huvud taget kan föreställa sig.
Dessvärre är spanjorskorna, som fått stå modeller för deras storlekar, avsevärt mycket mindre än petite moi, så det var med sorg i hjärtat jag konstaterade att den var för trång över axlarna. Jag kunde knäppa den, men misstänkte att det skulle bli svårt att nå ratten, om jag till äventyrs skulle köra bil.
På slaget 10.00, medan de fortfarande höll på att öppna butiken, var jag på plats i Nordstan igen för att byta och det blev inget lätt uppdrag, för just den varianten var slut. Här på broschyrens framsidan ser ni den första.
Jag gick omkring i butiken en stund och hittade flera andra tjusiga kappor och när jag plockade på mig den tredje, innan jag skulle gå in i provrummet, kom en trevlig tjej och frågade om jag behövde hjälp. Jag förklarade hela historien och det visade sig att det var just hon som hjälpt min man igår.
Hon förklarade att man får gå upp en eller två storlekar jämfört med sin vanliga och det kändes skönt att få höra det av ett proffs, för det är inte kul att se där där höga siffrorna på lappen i nacken.
Snällt nog följde hon med mig in i provrummet och tyckte till och det var inte alls ett lätt beslut, för jag kunde ha både den större storleken och den som var ytterligare ett nummer större. Frågan var vilken som satt bäst och framför allt, vilken som kändes bekvämast.
Det är inte tänkt att jag ska ha en fleece under, men samtidigt måste jag kunde sträcka mig efter saker på hyllorna när jag handlar, så lite rörelsevidd måste jag ha.
Till slut valde jag den större storleken och hoppas att jag har gjort rätt.
Den första, lite ljusare kappan, påminde en del om en jacka jag sydde för över tjugo år sedan och som jag fortfarande kan ha. Jag plockade fram den ur garderoben idag för att kunna ta en bild och det är lite kul, tycker jag.
Både jag och Desigual har använt oss av möbeltyg och jag sydde min sedan jag fått en bit tyg av en före detta arbetskompis som köpt det i Paris. Det är inte heller fy skam, minsann, men jag sydde den på den tiden det var modernt med axelvaddar, så till skillnad från den från Desigual lär min egen aldrig bli trång över axlarna.
Och om det skulle hända kan jag bara plocka ur axelvaddarna.
4 kommentarer:
Oh!!!! En så vacker kappa. Fast vackrast är den som bär upp den.
Försöker få fram detta som en kommentar.
Puss pappa
Du är så snäll, lilla pappa, och dessutom duktig, för visst kom kommentaren fram! Tjohooo!
Pussar till er alla tre!
den klär dig verkligen, inte alla passar i Desigual. men duuu e så fin :)va go han e din gubbe
Jag ville verkligen ha ALLT i butiken! Visst är det en väldigt speciell stil på Desigual, så jag förstår vad du menar - TACK, Marika!
Ja, han är verkligen snäll, den käre maken - hurra för snälla män, särskilt min! ;)
Skicka en kommentar