Äventyr på vintervägar

Idag har jag kört upp barnen till mina fina föräldrar, så barnen ska få ha lite sportlov i annan trevlig miljö, och att köra dit var äventyrligt nog, för det virvlade en del snö längs vägen, men det var som tur var inte glashalt.

Efter en fikapaus var det dags för mig att bege mig hemåt igen och av nostalgiska skäl körde jag genom samhället där jag växte upp istället för direkt ut på europavägen. Ibland ser jag någon jag känner på gatorna och då känner jag mig lite hemma, men oftast är det helt främmande personer som strövar runt på gatorna i min gamla hembygd.

Idag kände jag inte igen en kotte, men å andra sidan var få människor ute, för det var ett bistert väder.

Jag körde i 30 kilometer i timmen när jag närmade mig den hemska södra korsningen vid Lilla Edet, som genom åren skördat flera offer. För bara ett par år sedan dog en kvinna där sedan hon blivit påkörd och det har alltid ansetts som en farlig korsning, trots att sikten är förhållandevis god och det dessutom råder stopplikt.

När jag kom åkande i min modesta fart och bromsade för att det kom en bil från industriområdet hände ingenting. Jag fortsatte att åka rakt fram trots att jag bromsade och svängde. Jag har lärt mig att man då ska släppa bromsen och satsa på att svänga, så det gjorde jag och europavägen närmade sig då med stormsteg. Jag tokbromsade igen och bakdelen på bilen krängde till.

Som tur var fick jag stopp på bilen innan jag var ute på leden och hade passerat stoppskylten, men jag kan säga att jag hade andan i halsen hela vägen ner mot hemmet.

Först när jag närmade mig Angered lättade snön och först där kändes som att väglaget var mer pålitligt. Efter Göteborg var det som att köra på en härlig sommarväg, om än lite mörkt.

Nu pustar jag ut vid datorn- med det efterlängtade fredagsvinet lagom kylt och inom räckhåll.