Dagens fotoutmaning heter Summer och det är nästan så jag inte vill tänka på det. Att sitta och bläddra bland hundratals härliga sommarbilder för att sedan obarmhärtigt kastas tillbaka till ett svinkallt februari känns omänskligt hårt.
Jag har valt fler än en bild i utmaningen alla dagar hittills, men eftersom jag på sommartemat lätt skulle kunna välja ett par hundra, så sätter jag ner foten för mig själv. Bokstavligt talat.
Jag väljer därför en bild där jag badar fötterna i havet. Bilden är tagen under en av våra ljuvliga turer till Karpathos i Grekland och jag har redan längtat tillbaka dit i flera månader. Tur att resan är bokad och klar. Om ett halvår är vi där igen. Just nu känns det obeskrivligt främmande och så långt bort i tiden att jag undrar om det alls blir verklighet någon gång, men min erfarenhet säger mig att tiden kommer att rusa iväg.
Snart kliver vi av planet på den lilla flygplatsen på ön och det kommer som vanligt att kännas som om vi attackeras av en gigantisk hårfön så fort vi kliver ut på flygtrappan. Vida kjolar har vi lärt oss kan bli lite väl festligt att klä sig i och håret brukar kastas av och an så man knappt ser åt vilket håll man ska gå.
När vi fått vårt bagage kör vi hyrbilen längs de slingriga vägarna och sedan ... sedan ... mmmmmmm ...
Att checka in på hotellet är som att komma till sitt andra hem. Allt känns hemvant och underbart. Solen skiner jämt och poolen väntar på att just vi ska slänga oss i den med ett ljudligt plask.
Sommar, sommar, sommar ... Åh, vad jag längtar!
7 kommentarer:
I en liten stund så blev det sommar mitt i smällkalla vintern!
Tack Joanna - det känns lite varmare nu!
Kram♥
Det som verkar vara väldigt långt bort i tid, brukar vara närmare än man tror...
Jag håller på att övertala familjen om att åka till Grekland i sommar ;)
Hoppas jag lyckas, för nu längtar jag ju ännu mera dit
ha en fin dag min vän ♥
Ja, herregud, vem gör inte det. Sol och värme NU tack! :-)
mmmm, sommar! Jag brukar allid längta halvt ihjäl mig, förutom i år. Kyla är så mycket skönare när man mår dåligt. Härligt foto!
Härligt foto!
Du, jag tänkte höra med dig, jag har fått erbjudande från ett förlag, att ge ut min bok via dem, alltså något slags mellanting mellan egenutgivning och förlag, men jag får bekosta trycket (eller ja, lägga ut, för det som blir ev vinst får jag dessutom tryckkostnaden tillbaka) Anyway.. Hur visste du att din bok var tillräckligt bra? När kom du till den gränsen att "det får bära eller brista?" Jag har möjligheten att nå min dröm, men är katastrofalt rädd för att bli "Känd" som en dålig författare och att ingen skulle ge mig en andra chans.. Vad avgjorde för dig? Vad fick dig att våga? Var de som läste din bok innan (om någon gjorde det) var alla de positiva eller fanns det de som hade invändningar också?
Fantastiskt fin bok iaf! Omslaget är tilltalande! Det får absolut bli nästa bok att läsa!
Maria: Vad härligt att jag kunde sprida lite värme till dig! Kram!
Marina: Så är det ju faktiskt...
@nette: Hoppas du lyckas övertala dem! Grekland är ju så underbart! Kram!
Västgötskan: Genast, tack! Håller helt med! :)
Duktiga Tjejen: Alltid något - att det är bättre för dig. Minsta lilla som är det minsta lilla bättre för dig är värt mycket!!!!
Mikaela: Tack!
När det gäller boken tror jag att det är så här; helt klar blir man aldrig någonsin och allt kan alltid bli lite bättre. jag fick helt enkelt bestämma mig för att det fick räcka med petande i texten nu och så gav jag ut den.
Jag har en bokcirkel sedan nio år och när vi diskuterar böckerna vi läst så undrar jag ibland om vi verkligen läst samma bok, så olika tycker vi. Om jag skulle skriva en bok som passade A, skulle en annan passa B bättre. För att inte tala om C som tycker något helt annat än både A och B.
Jag gick på det jag själv gillade. Det var mitt beslut då och så fick det bli. Allt kan göras annorlunda - så är det i den kreativa processen...
Kul att du gillar utsidan - jag känner mig jätteöjd med den! :)
Mejla mig om du vill, så kan vi prata mycket mer!
Skicka en kommentar