En kär gammal sjal

Dagens fotoutmaning är Something old och för den som undrar varför jag inte helt enkelt tar en bild på mig själv, så säger bara en sak. Eller tre, faktiskt.

Det första är att det en elak tanke. Alla bloggare är inte 22. Hehe.

För det andra att jag serverade så många bilder på mig själv häromdagen att det gränsar till en överdos av sällan skådat mått.

Det tredje är att det står SOMETHING old och inte someone och det tackar jag särskilt för. Då kommer ju inte bara jag undan utan alla andra jag känner också. Härligt.

Istället började fundera på vad jag möjligen kan ha i hemmet som är äldre än jag själv. Det var en utmaning i sig, för jag är inte direkt typen som samlar på antikviteter och guldsmycken från äldre släktingar. Jag ville dessutom hitta något som betyder något för mig och inte bara en bit gammalt bröd, för det har vi märkligt nog alltid liggande på köksbänken, även om det bara är någon vecka gammalt.

Men så kom jag på det. Jag har en underbar sjal som jag älskar. Jag minns sjalen från min barndom, så den är absolut äldre än jag själv, och har använts som både färgaffär och magvärmare.

När jag var liten, och även när mina egna barn var små, låtsades vi att sjalen var en färgpalett i en färgaffär och så skulle vi köpa en färg. Vilken färg som är vackrast har vi också diskuterat i förmodligen timmar.

När min dotter var ett år och hon kom och hälsade på mig på BB när jag precis fött vår son lekte hon och min mamma med sjalen, som jag haft med mig vid båda förlossningarna för att vira runt magen och värma den. Mormor var den som skulle handla färgen av dottern och när hon pekade på en färg och frågade vad den kostade svarade dottern med sin ljusa söta röst:

- Nittionio.

Mormor tyckte att det var väldigt dyrt för en färg, men skrattade och köpte den. Ännu idag, över ett decennium senare, säger vi ofta om vi inte vet var något kostar just Nittionio på hennes klockrena och välartikulerade sätt.

Sjalen har värmt min mage i timmar genom åren och jag är väldigt glad över att jag fick ta med mig den när jag flyttade hemifrån när jag var nitton år.

Det är verkligen en underbar gammal sak.