De trodde jag var rasist

Mina älskade kängor på nyfallen snö ...

Det roligaste med fotoutmaningen är jag jag automatiskt skriver om saker jag annars inte skulle tänkt på att skriva om. Dagens utmaning är Something you wore och då kommer jag genast att tänka på mina snygga och coola Dr Martens eller Doc Martens som de också kallas. Jag älskar kängor. Faktum är att det är de enda skor jag egentligen gillar, kängor av olika slag.

För några år sedan cirkulerade det en skämtsam bild på internet där kvinnans och mannens hjärna var tecknad. Det var olika fält för olika saker som vi tänkte på och självklart var fälten väldigt olika stora. Jag kommer inte ihåg alla olika fält, men klart var att kvinnor tänkte på helt andra saker än män gjorde.

Det fanns bland annat ett eget fält för skor. Mycket intressant, tycker jag. I min hjärna ryms knappt en enda liten sandal. Jag har förstått att jag är väldigt okvinnlig där, för jag är totalt ointresserad av skor. När jag går ut på krogen händer det att jag har höga klackar, för då blir jag nästan 180 cm och det gillar jag.

Till vardags däremot använder jag aldrig skor med klack och jag har i princip bara ett skor per användingsområde. Många av mina väninnor har flera olika skor till samma användningsområde, t ex fem par pumpsliknande skor och sju olika stövlar. Sådan är inte jag.

Jag har ett par vinterstövlar, som dessutom gick sönder precis innan USA-resan i vintras och då fick jag gå i gympadojor i flera dagar innan jag hittade ett par andra stövlar som jag kunde köpa. Mina väninnor hade i det läget bara tagit ett annat stövelpar som drällde omkring där hemma. Och så har jag ett par sandaler, ett par träskor och så vidare.

I dagens utmaningen finns ordet wore och då gäller i första hand inte dagsläget, utan jag ska visa någonting jag brukade ha på mig. Då valde jag genast mina favoritkängor. Detta är det andra paret jag haft, för de första blev lite väl slitna till slut.

Jag använde dem till allt; kjol, klänning, byxor - mina kängor passade till allt under flera år. Alltid lika snyggt och lika rätt, tyckte jag.

I mitten av 1990-talet arbetade jag som nyhetsreporter på Sveriges Television under några år och med min placering i Värmland passade ett par rejäla kängor alldeles utmärkt. Jag hade dem jämt.

Men plötsligt väckte kängorna frågor. När jag åkte ut för att intervjua olika människor hände det allt oftare att de tittade ner på mina kängor. Den första gången jag fick frågan hajade jag till, men svarade ärligt och glömde sedan bort den.

Någon vecka senare dök samma fråga upp igen. Då började jag fundera. När frågan ställdes för tredje och fjärde gången blev jag både besviken och irriterad, för inget kunde vara mer felaktigt.

- Är du rasist?

var frågan folk ställde. Första gången förstod jag inte alls varför de frågade, men fick då till svar att jag bar rasistskor. Va? Mina älsklingskängor! Visst visste jag att många så kallade skinnskallar hade likadana kängor, men med mitt extrema hårburr kunde jag knappast tas för skinnskalle.

Till slut var jag tvungen att sluta använda dem, för jag ville inte att de skulle tro att jag, som representerade stora SVT var rasist. De som ställde frågan rent ut kunde jag förklara för, men alla som kanske misstänkte, men inte sa något, ville jag inte skulle tro att jag var rasist. Det stämmer dåligt med SVT:s objektiva syn på allt och det stämmer extremt dåligt med mina egna uppfattningar om människors lika värde.

Sorgligt nog åkte kängorna in i garderoben och där fick de stå i många år. I våras tyckte jag mig dock märka att trenden svängt igen. Många ungdomar gick omkring i Dr Martens och flera av dem visste jag var uttalade antirasister.

Då plockade jag fram dem igen. Tjohoo. Det kändes underbart att stoppa ner fötterna i mina älskade Dr Martens igen. Jag bad något av barnen ta en bild på mig när jag skulle ut med min väninnor i bokcirkeln en kväll och raskt lade jag ut den på Facebook och här på bloggen.

Det tog bara ett par minuter så hade jag fått flera kommentarer från dem som kände mig på 1990-talet. Jag såg nämligen exakt likadan ut fortfarande. Kängor är verkligen jag.

Jag måste också i denna kärleksfulla anda påpeka att det är Alla hjärtans dag idag och för mig betyder det verkligen ALLA hjärtans dag. Så här kommer massor av kärlek till er alla i form av ett hjärta gjort på Kreta förra sommaren.

Tänk kärleksfulla tankar om er själva och era medmänniskor och njut av dagen!