Det var på dagen fyra veckor sedan och värken i benet kommer och går fortfarande. Den röntgen som togs då visade inte på några skador, men eftersom värken inte gett med sig och han har svårt för att t ex dansa, så gick vi tillbaka idag. Då mötte vi ytterligare en engagerad och noggrann läkare som vände och vred på benet medan lille sonen såg allt mer bekymrad ut och stönade emellanåt.
Dagens dom blev att han kommer att få en remiss till magnetröntgen, för att kolla hur det står till med knäet, som läkaren bedömde smärtade mer än fotleden, som sonen själv upplever större besvär av. Antagligen har han svårt att riktigt säga var det gör ont...
Igår var vi på Apotek <3 i köpcentret och även där fascinerades jag av den enorma hjälpsamheten. Tre kvinnor involverades i vår fråga kring vilket stödförband sonen skulle ha till sin fotled (och så är det nog knäet som är värst, men så kan det gå!) och vilka stödstrumpor jag ska ha på långa flygresor.
Mitt bekymmer är att jag har smala vrister i kombination med långa fötter och det är inte så enkelt. De som är lagom för vristen har fotstorlek 36 och det rimmar illa med mina 39:or... När vi åkte till Australien 2005 höll jag på att avlida av trycket på tårna timme efter timme. Jag hade till och med ont i huvudet av trycket på de stackars inklämda tårna, som jag försökte vika dubbla utan att lyckas.
Nu visade det sig att det går att beställa tålösa, som är lika effektiva som de med hel tå! Hurra, så bra det låter! Om ett par dagar kommer de farande till mig från Stockholm och detta tack vare stort engagemang från tre trevliga kvinnor på Apoteket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar