Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

fredag 31 augusti 2012

Bokomslag och trovärdighet


När jag och kollegan Kristina Svensson funderade på omslaget till vår bok Förverkliga din bokdröm var det från början givet att vi själva skulle finnas på framsidan. Det kan låta kaxigt, men så såg vi det inte alls. Tvärtom tyckte vi båda att det handlade om att vara tydlig med vem som var avsändaren och att bygga sitt varumärke.

Idag har jag skrivit lite mer om hur allt gick till bakom kulisserna och varför vi valde att göra som vi gjorde. Det kanske ser fridfullt och harmoniskt ut, men skenet kan bedra...

torsdag 30 augusti 2012

Plötsligt händer det



I över ett halvår har jag kämpat och försökt, men det har varit omöjligt. Fast jag lyckats mot alla andra har det bara inte gått mot denne man. Men nu så. Det är sant det de säger i reklamen. Plötsligt händer det.

Jag har vunnit i Wordfeud över min värste (näää, jag vägrar kalla honom min bäste eller min skickligaste) motspelare. Och det ganska rejält till och med.

Äntligen har jag fått uppleva en seger och jag hade det konstigt nog på känn, så jag tog lite bilder längs vägen. Jag har faktiskt ännu fler, men det får ju vara någon måtta.







onsdag 29 augusti 2012

Boken trycks och webbsajt finns


Törs jag viska ett litet försynt tjohoo? Jag vill så gärna det. Ett litet glatt tjohoo en dag som denna? Jo, jag tror att jag gör det.

Jag har inte ens orkat skriva om allt som pågått bakom kulisserna när det gäller Kristina Svenssons och  min bok Förverkliga din bokdröm, men jag kan säga att det inte varit helt enkelt. Det var galet struligt på det danska tryckeriet ScandinavianBook och min kollega har skrivit en del om det här och här.

Vi hade redan insett att vi var tvungna att ställa in den planerade releasefesten, men vi ville absolut inte ställa in vårt deltagande på Bokmässan i Göteborg i slutet av september. Vi har hela tiden haft just Bokmässan i sikte och då vill vi stå i Egenutgivarnas monter och lansera vår sprillans nya bok för våra kärnläsare som troligen har många likheter med de besökare som kommer att hitta till vår monter.

Till slut bestämde vi oss för att byta tryckeri och vår nya samarbetspartner blev istället ScandBook i Falun där jag tryckte min debutroman Nära dig. När jag ringde min kontakt Anna och berättade att det inte fungerade alls med det danska tryckeriet och undrade om möjligen hon och hennes gäng kunde trycka boken blev svaret på ett ögonblick "Oh ja!". Det var som ljuv musik i mina utmattade och bedrövade öron. Hon såg inga problem, utan vilket problem det nu än var som ställde till det för oss, så var hon övertygad om att de kunde lösa det.

Det är en inställning som jag verkligen gillar.

Med de lugnande orden fick kollegan och jag ro att fila på bokens webbsajt, så det gjorde vi. Vi skrev lite om boken, lite om omslag, och lite om de medverkande. Och så klart lite om Kristina och mig. Vi kommer att fortsätta att bygga på med material och texter av olika slag, men det känns fantastisk att även den biten fallit på plats. Det går till och med redan nu att provläsa boken. Det har jag till och med gjort själv, för jag var så nyfiken och den verkar ju så bra, den där inspirerande handboken i konsten att ge ut böcker. :)

Bara webbsajten är värt ett tjohoo, men det verkliga utropet kommer sig faktiskt av att vi nu har läst igenom den tryckfärdiga pdf:en och äntligen, äntligen, äntligen tryckt på okej-knappen. Visserligen har vi inte böckerna i farstun ännu, men nu trycks till slut Förverkliga din bokdröm.

Och det är sannerligen en bokdröm som förverkligas. Tjohoo för det.

tisdag 28 augusti 2012

Rolig krönika om p-problem




När jag var i Gottskär för att äta lunch med två fina väninnor skulle jag parkera. Frågan var om jag skulle betala avgift eller inte.  Det insåg jag, när jag tittade på den blå skylten, att jag skulle, för klockan var strax över 12.

När jag kom till automaten skulle jag fortfarande betala enligt vad som stod där, men i övrigt stämde knappast tiderna med skylten.


Undrar om jag hade fått böter om jag parkerat i två timmar eller så från klockan 22.30? Suttit lite och funderat över livet medan jag såg ut över det mörka havet? Den funderingen resulterade i en hel krönika i dagens tidning.

Jag undrar om det suttit en böteslapp på vindrutan trots att jag läst den blå skylten helt rätt.

Ibland är livet så spännande och så oförutsägbart...


måndag 27 augusti 2012

En grodprins?


Det känns lite festligt att dagen efter mitt inlägg om det fantastiska bröllopet vi var på i helgen lägga upp en bild på ett av våra fina små husdjur som bor i vår källartrappa. Observera att grodan, som kanske mer troligen är en padda, inte har några som helst likheter med brudgummen från inlägget igår. Det var inte denna ljusbruna skönhet som den vackra bruden kysste innan bröllopet, så han kunde förvandlas till en ståtlig prins.

Tre tjusiga groddjur, som är så stora att de knappt skulle rymmas i min utslagna hand, har flyttat in i vår källartrappa under sommaren och ibland ser vi även små söta bebisar krypa omkring där nere.

För ett par år sedan hade vi också besök av dessa charmputtar (exakt samma, kusiner eller barnbarn?) och då kunde barnen och jag stå i en halvtimme och titta när bebisgrodorna försökte ta sig uppför trappan. De kämpade tappert, men när de var halvvägs trillade de alltid ner igen.

Till slut kom de upp, när vi inte såg, för en dag var alla borta och det blev så tomt och trist.

Så mysigt att de är tillbaka, för det måste ju betyda att de trivs hos oss. Vi trivs i alla fall med att ha dem här.

Kanske skulle man ändå prova att kyssa en...? De är ju så söta!

söndag 26 augusti 2012

Vilket fantastiskt bröllop!


Åh, vilket fullständigt fantastiskt bröllop vi var på igår! Allt var perfekt och underbart in i minsta detalj och våra härliga vänner såg precis så lyckliga och glada ut som man ska göra på sin bröllopsdag.

Till och med vädergudarna var med oss, trots att prognosen sett mycket tveksam ut tidigare.

Bruden är konstnär och målar makalöst vackra tavlor, men hon är en kvinna med många talanger så hon hade sytt alla kläder som brudparet hade på sig. Vilket imponerande jobb!


Eftersom min käre make känner brudgummen via vindsurfingen och hans nyblivna fru är konstnär hade maken tagit med sig en massa mastförlängare och lika många penslar för att göra en båge till brudparet när de lämnade kyrkan. Det blev en härlig överraskning och såg riktigt kul ut.


Hela vår familj sjöng under middagen, som anspråkslöst kallades mingel med mat och vin men i själva verket var en överdådig skaldjursbuffé som toppades med äggröra, minipajer, ostar, äkta hönökaka, meloner och grönsaker för att avslutas med fyra sorters supergoda tårtor (självklart åt jag av alla!), en sång som dottern och jag skrivit tillsammans.


Vi hade skrivit en ny text till Gyllene Tiders Sommartider, men istället för sommartider sjöng vi deras namn. Sedan handlade hela låten om dem och saker som de ägnar sig åt. Vi hade turen att få proffsigt komp på gitarr eftersom de hade en trubadur där hela dagen och kvällen. Helt orepeterat hoppade han in i familjen Björkqvists kvartett som raskt utvecklades till en kvintett och det lät förstås oerhört mycket bättre tack vare honom. Det blev ett väldigt lyckat inslag under sittningen och det uppskattades av brudparet.


Vi hade hyrt rum på stället som festen ägde rum på och det var oerhört lyxigt att kunna gå och lägga sig utan att behöva ge sig iväg någonstans. På bilden nedan ser ni festlokalen som ligger i den röda längan vid bryggan och mijlön gjorde sannerligen sitt till för att toppa stämningen ännu mer.



Imorse avslutades festligheterna med en magnifik frukost hemma hos brudparet. Det såg ut som en trädgårdshandel hemma hos dem. Det var blommor och tavlor överallt och jag bara häpnade vart jag än såg.


Vilken helg vi fick. Nu sitter jag och kikar på bilderna jag tog och det var nästan exakt tusen stycken, så det tar en stund att välja ut några favoriter. En önskan från brudparet var att jag skulle dokumentera lite och med min ambitionsnivå på en dag som aldrig kommer åter var jag tvungen att ta en och annan bild så de skulle få åtminstone några som funkade hyggligt.


Så nu är deras hårddisk proppfull med glada bilder från en fullständigt ljuvlig dag i augusti - sämre start på äktenskapet kan man ha, tycker jag.

Grattis, fina vänner, och mycket stort tack för att vi fick dela er dag!


fredag 24 augusti 2012

Sötaste Alice 3 år

Söta Alice i våras...
Tänk att hon redan fyller tre år, mina föräldrars söta lilla ulltott Alice. Hon är verkligen en bedårande liten hund och så supergosig att man nästan tror att hon inte är en riktig hund, utan snarare ett gosedjur.

Söta Alice i bilen på väg hem från
uppfödaren ...
Hon var ljuvlig redan som liten valp, men hon är faktiskt fortfarande väldigt söt. Dessutom är hon klok och förstår alldeles för mycket av det vi säger till varandra. Det finns viss ord vi bör undvika har vi lärt oss och ett av dem är "kommer". Det spelar ingen roll om vi slänger i det mitt i en mening av fullständigt ointressant babbel.

Hon tror ändå genast att vi väntar gäster och att någon kommer. Som på given signal rusar hon mot ytterdörren och börjar skälla, så ingen inkräktare ska kunna ta sig in obemärkt. Jag tror att mina föräldrar försökt att träna bort detta, men jag tycker att det är så himla roligt och finurligt av henne att hon för min del gärna kan få fortsätta.

Känns tryggt och bra för mig att veta att mamma och pappa har en pålitlig vakthund som aldrig sviker från sitt uppdrag att skydda flocken. Sitt ljuva utseende till trots är hon minsann en vakthund att lita på.

Så grattis, lilla fina Alice och hoppas du får en riktigt mysig dag med matte och husse!

torsdag 23 augusti 2012

Konsten att klä om böcker



Nu har höstterminen verkligen obönhörligt börjat. Barnen kommer hem med mängder av böcker som ska kläs om.

Deras arma moder (japp, jag) tycker att hela systemet känns grym omodernt. Gamla läroböcker att vara rädda om när det finns internet som är betydligt mer up to date? Jaja, vi är ju bara i början av den nya moderna tiden, så jag antar att jag kommer att få klä om böcker i många år till.

Men lite kul är det att dottern klär om en bok helt själv.

Givetvis klär hon om boken i sitt favoritämne (matte) med sina favoritssnacks (ostbågar).

Fler än jag som klär om böcker när klockan närmar sig midnatt...?


onsdag 22 augusti 2012

Full eller bakfull på jobbet?



Idag berättar Expressen att Gävleborg blir det första landstinget att alkoholtesta alla sina anställda. Från och med oktober kommer en kontrollant att testa ungefär var fjärde anställd för att se om de kommer till jobbet alkoholpåverkade och det gäller all personal.

Det borde vara självklart att komma till jobbet nykter, tycker jag, men det borde vara precis lika självklart att köra bil endast när man är nykter och det vet vi ju alla att rattonykterhet förekommer i högre grad än vi skulle önska.

Alldeles bortsett från att man inte bör vara onykter när man arbetar eller kör bil, så tycker jag att frågan som Expressen ställer till sina läsare i samband med artikeln är intressant.

"Har du kommit bakfull till jobbet?" är frågan och 64 procent svarar "Ja, det har hänt". Oerhört skrämmande siffror spontant, så klart. Men som språkpolis undrar jag vad läsarna egentligen har svarat på.

Bakfull för mig är att man inte mår så värst bra dagen efter ett större alkoholintag. Jag kikade på Wikipedia (denna moderna källa till kunskap) för att se om min tanke var rimlig. Och jodå, bakfylla handlade om muntorrhet, huvudvärk, illamående, ångest och sånt.

Jag är absolut ingen expert på bakfyllor (faktiskt tvärtom om jag ska vara helt uppriktig), men jag ser bakfyllor som en effekt av onödigt hårt spritande dagen innan. Det verkar knappast vara det som kollas på landstinget i Gävleborg; om du har skallebank eller ågren. Snarare handlar det om ifall du kommer berusad till jobbet eller inte.

Bakfull med huvudvärk och ångest är du säkert ingen klippa på jobbet, men du kan blåsa och få grönt.

Blåser du däremot rött, för att du fortfarande har alkohol i blodet handlar det snarare om att du begett dig till jobbet berusad än att du är bakfull.

Är jag ensam om att tänka så? Finns det fler språkpoliser som kan ge sig in i debatten..?




tisdag 21 augusti 2012

Robinson, Dallas, Hollywoodfruar...



Säga vad man vill om barn, men de lever i nuet och de är rätt så underbara. Det gäller faktiskt generellt barn, men förstås särskilt min egna.

Jag trodde de skämtade när de sa att Robinson började kl 20 igår. En måndag. En skolstartsmåndag. What? För mig är Robinson fredagsmys i soffan med allt vad det innebär i mat- och dryckesväg medan man tittar på magra hemlängtande människor som saknar just mat och dryck.

Under många år såg vi inte programmet av just den anledningen. Jag hade väldigt svårt för att förstå det underhållande i att se människor från ett iland frivilligt svälta sig samtidigt som de gick bakom ryggen på de enda människor de hade möjlighet att träffa under månader. Programidén sög i min värld.

Men för ett par år sedan ville barnen se det, så visst. Vad gör man inte? Inte bryr de sig om att det är en gammal programidé!

Efter Robinson, som gått sedan innan dottern ens föddes och hon fyller ändå 13 om ett par veckor, kom Dallas. Jag trodde på riktigt att det var en repris. Jag kunde inte föreställa mig att de skulle dra igång JR Ewing en gång till. Herrejösses. Han är född 1931. Alltså, Larry Hagman är född 1931. Det betyder att han fyller 81 år om några veckor. 81! Visserligen är min svärfarmor 101, men 81 är heller ingen ungdom.

Och så toppades kvällen idag (efter nya avsnitt av både Robinson och Dallas) med Svenska Hollywoodfruar. Det är visserligen inte ett apgammalt program, men några säsonger har trots allt sänts och vi känner mycket väl till konceptet. Och där kom en ny fru minsann. Fast hon är formellt endast sambo. Margareta Svensson gjorde entré. Hon fick, som 43-åring, beställa hem ett DNA-test för att bevisa för sin sambos barn sju vuxna barn vem som är pappa till barnet hon bär.

Kanske borde de inte vara så ifrågasättande. Kanske borde de istället vara en smula imponerade...?

Sambon Seth Riggs är trots allt 81 år och blev i somras pappa till en liten Samantha och de nyblivna föräldrarna säger att ingen i Hollywood bryr sig om åldersskillnaden.

Nä, det kanske de inte gör. Men jag hoppas att den lilla flickans pappa lever så länge att hon kan få några egna minnen av honom och inte bara se honom på kort eller via tv-klipp...

Nuet. Det där lilla korta nuet.

Vips, så är det borta.


måndag 20 augusti 2012

Mycket dramatisk himmel



Idag är det dags för barnen att börja i skolan igen. Väldigt ofta är det ostadigt väder just på skolstartsdagen och i år var inget undantag. Tvärtom bjöd himlen på stor dramatik.

Jag har jobbat som bildlärare i flera år och om jag haft en elev som målat himlen på det här sättet hade jag tveklöst tyckt att det var läckert och spännande gjort. Kreativt, dramatiskt och påhittigt, skulle jag sagt.

Man samtidigt hade jag kanske slagit ett slag för att det inte ser direkt realistiskt ut, för så där ser faktiskt en himmel aldrig ut.

Eller jo.

Det gör den faktiskt visst. Idag gjorde den det.








söndag 19 augusti 2012

Sista sommarlovsdagen firades

Grattis, finaste morsan! Tjohoo, vilken start!!!
Imorgon bitti blir det hardcore för kidsen när de ska vakna i ottan för att bege sig till skolan. Idag var det dock inget vi grubblade över utan vi njöt till fullo av den sista sommarlovsdagen genom ett besök på Liseberg.

Till skillnad från senast när jag var där jobbade jag ingenting alls idag. Det var härligt att få strosa runt i det perfekta vädret och bara njuta av sommar, familj och liv. Vi var ett riktigt gött gäng där idag, för barnen och jag fick sällskap av både mina föräldrar och min syster med familj. Ett riktigt fint gäng, minsann!

Där uppe är min galna familj!
Så fort vi kom innanför portarna ville de tuffa åka Lisebergsbanan. Pappa slog sig ner på en parkbänk utanför attraktionen, för att vänta,  och jag och lilla morsan gick för att spela lite på chokladhjulen alldeles bredvid. Plopphjulet kostar tre kronor hjulet, så började där. Efter sex kronor gav vi upp och gick till grannhjulet.

Där kunde man endast vinna stjärnvinster, så mamma lade en tjuga (svindyrt, tycker jag) på en bricka som vi båda fick så starka känslor för. Jag hann säga "Vi spelar som vanligt på vår ålder, så jag tycker 35, för då får man 32 också och det är lagom" och då får man nummer 31-35, även om 35 är numret i mitten på brickan, så att säga. Mamma såg lite fundersam ut och lade sedan pengarna just där.

Spänning var enorm när det tickade ... tackade ... tickade ... och stannade. På 32! Tjohoo! En stjärnvinst! Vilket party det genast blev!

Efteråt sa mamma att hon var så säker på att 32 skulle vinna, så något var det absolut vi kände båda två.

Hela dagen förflöt sedan i ett härligt tempo och först drygt nio timmar senare lämnade vi nöjesparken för den här gången.

Det blev en riktigt fin sista sommarlovsdag.

Nu är de högst uppe i AtmosFear... Innan Europas
högsta fritt fall visar sitt rätta jag...
Och så är de här uppe - med utsikt över hela Göteborg.

Och därute hänger de också och dinglar!

Ibland går det så snabbt att kameran inte alls kan fokusera. Och
blött blev det också. Jätteblött.







lördag 18 augusti 2012

Vänner och mat - glädje



Jag förstår faktiskt inte vad jag hade gjort utan goda vänner och utan lika god mat. Det är ibland det som får mig att tänka att livet är rätt trevligt ändå. Trots allt som är jobbigt och som man inte kan påverka hur mycket man än skulle vilja det. Sorgen går i vågor och just som jag tror att jag lärt mig att leva med det, så inser jag att jag inte ens är i närheten av att förstå.

Vi hade turen att få bli bjudna till otroligt varma och fina vänner på skaldjursafton och det var så gott och så mysigt att känslan kommer att vara långt in på hösten.

Fast ögonen är både röda och svullna och hjärtat bultar och värker så måste jag, när jag hämtat de extramjuka näsdukarna och torkat lite till, försöka se framåt.

Till tonerna av min Slow and nice-spellista på Spotify tänker jag att jag borde tända ett ljus eller två och andas lugnt på altanen nu...


fredag 17 augusti 2012

Tjohoooo - vår bok tar form


Idag ringde det på dörren ungefär när jag borde serverat mina barn lunch, men som vanligt var vi mer än lovligt sena med den detaljen. När jag kom på vem det kunde vara skuttade jag ut i hallen och fullkomligt slet upp dörren. Och där stod han i mörkblå kläder. Postens mycket välkomna bud.

Med sig hade han en platt kartong som jag fick kvittera ut och det gjorde jag mer än gärna.

Med darrande händer öppnade jag försiktigt det tunna paketet. Och där låg det.

Det vackra provtrycket på vårt omslag.

Jag tog sakta ut det ur kartongen och åh, vad jag tyckte det var vackert. Och vilket perfekt kvalité på det tjocka pappret. Helt strålande, var min första känsla.

Jag var tvungen att slå på datorn för att kolla om färgerna överensstämde med det vi mejlat tryckeriet och de stämde på ett utmärkt sätt. Det var samma ton på färgen som jag hade hoppas på, men ändå något mildare och mindre skrikigt. Det ser precis så sobert och snyggt ut som jag hoppades.

Eftersom min kollega och medförfattare Kristina Svensson befinner sig i Frankrike fick jag mejla henne bilder som jag tog på omslaget, men jag vågade inte göra någonting alls utan att ha hennes godkännande. JAG ville inte förstöra något.

Mitt första mejl till henne innehöll bilder då omslaget låg helt platt på altangolvet så här:


Då frågade jag henne om hon trodde att jag skulle våga vika det också och det tyckte hon. Hon är nog modigare än jag. Smidigt nog fanns märken exakt var vikningen skulle vara, så det var egentligen mycket enkelt.

När jag vikt efter konstens alla regler fotograferade jag omslaget igen och då såg det genast ut som en bok, minsann. Jag provade också att ställa in det i hyllan och det kändes helt perfekt. Placeringen blev självklart mellan min och Kristinas debutböcker.



Fortfarande hade jag inte vågat klippa bort de vita kanterna på omslaget, så i nästa mejl frågade jag Kristina om hon tyckte att jag skulle ge mig på det och självklart tyckte hon det, så jag klippte för glatta livet och då blev boken ännu mer riktig. Finurlig som jag är stoppade jag in en annan bok, som var ungefär lagom, inuti vårt omslag och så tog jag en serie bilder till.



Givetvis mejlade jag dem till Kristina, men hon tyckte att grönskan runt omkring blev lite för mycket. Det höll jag genast med om. Hon föreslog istället att jag skulle ta en tur till havet någon dag och ta med mig boken dit. Någon dag? Jag åkte direkt!



Det visade sig att det är SM i trissjolle i Gottskärs hamn ett par kilometer från där vi bor, så det fullständigt vimlade av folk. Jag lät mig dock inte nedslås alls utan tog en massa bilder på boken både här och där. Det såg säkert oerhört märkligt ut när jag klättrade omkring högt och lågt, men hey, har man just fått sitt omslag är man så mallig att man struntar helt i om något ser konstigt ut.



Resultatet blev väldigt fint, tycker jag. Det passade boken bra att vara i havsmiljö.

Vad tycker ni? Ser Förverkliga din bokdröm ut som en bok du skulle vilja köpa? Lockar den?


torsdag 16 augusti 2012

70 år - hurra!!!



Idag har vi firat min fina pappa som fyllt 70 år. Jag och älsklingssystern träffades i eftermiddags för att göra sushi tillsammans och det är ett himla mysigt pyssel, måste jag säga. Min söta syster är en riktig expert och idag fick hon mig att våga ännu mer än jag någonsin vågat förut. Och då menar jag inte när det gäller att rulla, för det törs jag. Jag menar att äta.

Mitt första sushisteg var vegetariska maki. Ganska raskt avancerade jag till maki med lax. Rå lax. Hujedamej. Visserligen gillar jag rökt lax och har lärt mig att uppskatta även gravad, men helt rå? Mycket tveksamt.



Märkligt nog tyckte jag att det var riktigt gott och idag, minsann, har jag tagit ett steg till. Det är knappt så jag tror det själv, men jag har ätit tonfisk. Rå tonfisk. Nu kan nästan vad som helst hända. Jag äter rå fisk av flera sorter. Urskiljningslöst. Gosh.

Det blev en riktigt mysig kväll med familjen och alla njöt av den goda maten och det svala vinet.

Och lilla pappa. Lilla fina pappa. Stora starka pappa. Min pappa. Världens bästa.

Superstort grattis på din 70-årsdag!





onsdag 15 augusti 2012

Flyttade kontoret till Liseberg


Barnen ville väldigt gärna åka till Liseberg och jag behövde verkligen korrekturläsa manuset till Förverkliga din bokdröm en sista gång innan boken trycks. För att vi alla skulle bli nöjda flyttade jag därför kontoret till Liseberg.

I fyra och en halv timme satt jag på ett fik och läste och läste och läste. Sedan ringde barnen och ville ha glass. Då lyfte jag på min sittstela kropp och gick med till Ben & Jerry's. Lika gott som vanligt och ett mycket välkommet avbrott.



Sedan ville barnen åka det gigantiska Göteborgshjulet och då tog jag fram min bunt med papper igen.

Sådär höll det på; barnen åkte karuseller och jag läste, och när vi åkte hem kl 21.37 hade jag korrekturläst hela 187 sidor. Det var inte alls en dum idé att flytta kontoret till Liseberg, faktiskt.


När jag kom hem hade min medförfattare och kollega Kristina Svensson fixat en facebooksida till vår bok, så nu får ni alla väldigt gärna gå in och gilla den, så gillar jag er ännu mer!