Tänk att det har gått ett helt år sedan vi skrev på för det nya huset. Något att fira, minsann! Det går inte att förstå att ett år kan gå så fort. Det har verkligen varit ett år av magiskt tänkande, som författaren Joan Didion skrev.
Jag tänker ofta på flytten som en nystart. Vi trivdes så himla bra på förra stället och för mig var det väldigt svårt att klippa banden, packa lådorna och flytta. Så här i efterhand har det visat sig att banden som tur är inte är helt klippta. Mina underbara före detta grannar är fortfarande några av mina närmaste vänner och nystarten på något som redan var bra har knappast blivit dålig. Det är trots allt bara ungefär tre och en halv kilometer vi flyttat norröver och även om det inte går flyg hit funkar både ben, bil, buss och cykel... Jag har provat - det går!
När jag sitter här ett helt år efter namnunderskrifterna på det vita pappret hos mäklaren är det otroligt många känslor som ryms i min kropp och nog är det en helt ny början - a new beginning (hur kunde Volvo känna till allt jag går igenom? Är jag ensam om att snyfta till reklamen???), men samtidigt mer ännu ett steg på vår lilla stig i livet. Jag tror ju att människor mår bra av rörelse och utveckling. Det var bara det att jag var så oförberedd på att det kunde gälla mig.
Vi har byggnadsställningar på tomten. En massa saker är rivna och ligger i drivor överallt på tomten. Det byggs på både längden och tvären. Farstu. Uterum. Altan. Källare. Dessutom målas fasaden. Och fönstren byts. Taket putsas. Vi har ingen gräsmatta utan lera. Men vi har soluppgångarna och framför allt varandra.
Det är värt allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar