Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

söndag 25 januari 2015

En underbar vinterdag


När jag vaknade i morse fanns ingen gräns mellan hav och himmel. Det var helt magiskt att få titta ut genom sovrumsfönstret med sömndruckna ögon och bara se piren i dimma.

Vi har nu bott i vårt nya hus i två månader och käre maken monterade genast upp rullgardiner för fönstret i sovrummet, men ännu har vi inte använt dem. Hur ska man kunna stänga ute det vackra? Tids nog kommer solen att gå upp så tidigt att rullgardinerna säkert behövs, men ännu njuter jag av naturen in på knuten.

I eftermiddags var vi ute på promenad i vintersolens glans och det var så vackert över allt. Självklart var kameran med över axeln för utan kameran känner jag mig lite naken och möjligheten att få ta bilder är ofta det som får mig utanför dörren...

Jag halkade inte en enda gång, trots att jag konstant var livrädd och gärna stödde mig mot stabile maken.








fredag 9 januari 2015

Boken är på tryckeriet



Det är så otroligt spännande dagar nu. Min nya bok Våra älskade orkade inte leva befinner sig just nu på tryckeriet i Danmark och här går jag och min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag och bara väntar på att få hålla resultatet i våra händer.

På min författarblogg har jag idag skrivit om hur reportagen byggts upp i boken. För mig var det en viktig sak hur allt skulle presenteras och med facit i hand tycker jag att det är både lättläst och tilltalande.

Jag kan knappt vänta till 16 februari då boken släpps...


måndag 5 januari 2015

Fin födelsedag med söta syskon


Igår skulle vår älskade storebror ha fyllt 49 år. Det känns fortfarande ofattbart och orättvist att han bara blev 46. Jag saknar fortfarande min storebror så att det gör ont i kroppen. Det går inte att förstå att han ALDRIG kommer tillbaka. Jag minns fortfarande de sms vi skickade varandra på hans födelsedag 2012. Inte anade jag då att slutet var nära. Hur skulle jag kunna misstänka det? Han var ju fullt frisk och lycklig. Just det är en tröst. Vi vet att han var fullt frisk och lycklig ända in i det sista.

Vi andra syskon träffades igår på hans födelsedag och åt sushi tillsammans i Göteborg och det var riktigt mysigt. Vi är alla så glada över att vi tre fortfarande har varandra - även om vår storebror alltid kommer att fattas oss. Jag är så tacksam över att jag har två underbara och fina småsyskon kvar, för utan dem skulle livet var väldigt mycket fattigare och tristare.

Ett glas vitt i pausen! Men eftersom jag körde är det någon
annans glas....

Efter sushilunchen gick vi på Tartuffe som spelas på Göteborgs Stadsteater tillsammans och det var en otroligt härlig föreställning med många skratt. Johan Ulveson var helt fantastisk med sitt mimspel och sina gester och Eric Ericson klockren i sin roll. När han böjde ner huvudet tjöt salongen av skratt. Kanske var ändå Carina M Johansson allra bäst. Jag bara älskade denna Dorine. Vilken kvinna - och då menar jag både karaktären och skådespelaren!

Dessutom är det för mig en fullständig gåta hur man kan komma ihåg de exakta replikerna när de är så vansinnigt många. De var på vers och rim så vi hade märkt om de fuskade, men det gjorde de inte. Vilka proffs. Jag var otroligt imponerad. Vi sög åt oss vartenda ord, så inget arbete de lagt ner var förgäves. Vi njöt verkligen av föreställningen och insåg ännu en gång hur värdefullt det är med kultur och teater. Tänk när käre maken och jag bodde på Johanneberg och såg varenda pjäs som sattes upp på Stadsteatern. Det var ljuva år det ...

Idag vaknade jag till en fullständigt magisk soluppgång. Det var rött på ett sätt som det aldrig varit tidigare under tiden som vi har bott här.

Rött - som kärleken.











torsdag 1 januari 2015

Våra älskade orkade inte leva



Gott nytt år, kära bloggvänner! Jag hoppas att julfirandet har varit härligt och att det nya året har börjat riktigt fint. Det har det gjort för mig. Jag har nämligen bestämt mig för att äntligen avslöja vad min kommande bok handlar om, för nu är det bara ungefär sex veckor kvar innan den släpps

Den heter Våra älskade orkade inte leva och det är en reportagebok om självmord.

Jag har intervjuat åtta nära anhöriga till människor som tagit sitt liv och även samtalat med två personer som i sitt yrke träffar de anhöriga - en psykoterapeut och en präst. Jag ville skriva en bok som kan fungera som ett stöd och en spegelbild för andra som drabbats av att en nära anhörig avslutar sitt liv för egen hand. Dessutom har jag velar motverka de tabun som fortfarande finns kring ämnet.

Var sjätte timme tar någon i Sverige sitt liv - varje dag, året om. Ändå vågar vi knappt tala om det. Vi talar ogärna om döden över huvud taget, men det är ännu svårare med självmord.

Utgångspunkten har varit att fokusera på de känslor som man kan uppleva i samband med ett suicid. Känslor som vi kanske inte riktigt vill kännas vid eller erkänna ens för oss själva. Alla förstår om man som anhörig känner sorg, saknad och smärta. Men alla andra känslor då? Får man känna vrede? Hämndlystnad? Skuld? Eller till och med lättnad?

Jag är djupt tacksam över att alla mina intervjupersoner så generöst delat med sig av sina tankar, känslor och erfarenheter. Att få träffa dem har varit både gripande och givande. Många gånger har jag fått torka mina tårar, men det har verkligen varit värt det, för boken är så viktig och det går inte att låta bli att bli gripen av allt mina fantastiska intervjupersoner har gått igenom.

Boken kommer ut den 16 februari på Grim förlag och redan nu går den att bevaka på både Adlibris och Bokus. Mer information kommer längs vägen på min författarblogg.

Jag hoppas verkligen att Våra älskade orkade inte leva kommer att nå många läsare, för det är mina fantastiska intervjupersoner värda. De har viktiga saker att berätta och det har varit en ynnest att få förmedla det.